De inledande frågorna till Shiva Sutras,

Book of Secrets, Vighyan Bhairav Tantra.

Shiva och hans älskade fru Devi

Sitter tillsammans.

Shiva mediterar med ett inåtvänt leende på läpparna.

Hon frågar :

SUTRA:

DEVI ASKS:

OH SHIVA, WHAT IS YOUR REALITY?

WHAT IS THIS WONDER-FILLED UNIVERSE?

WHAT CONSTITUTES SEED?

WHO CENTERS THE UNIVERSAL WHEEL?

WHAT IS THIS LIFE BEYOND FORM PERVADING FORMS?

HOW MAY WE ENTER IT FULLY, ABOVE SPACE AND TIME, NAMES AND DESCRIPTIONS?

LET MY DOUBTS BE CLEARED!

Devi frågar

O Shiva. Vad är din verklighet ?

Vad är det här förundransvärda universum ?

Vad utgör fröets väsen ?

Vem centrerar universums hjul ?

Vad är det här livet,

bortom former och som genomtränger alla former ?

Hur kan vi gå in i det fullt och helt,

bortom rum och tid, namn och beskrivningar?

Låt mina tvivel bli förklarade. Klargör mina tvivel.

SUTRAS:

SHIVA REPLIES: ( with 112 centering techniques )

Shiva svarar inte med att berätta vad hans verklighet är.

Han ger istället Devi 112 meditations tekniker,

så att hon själv kan uppleva den sinnesro som Shiva vilar i.

Sutras

57. In moods of extreme desire, be undisturbed.

57. När du känner starkt begär, var oberörd.

58. This so-called universe appears as a juggling,

a picture show. To be happy, look upon it so.

58.Detta så kallade universum uppträder som ett jonglerande,en uppvisning av bilder. För att vara lycklig, betrakta det som så.

59. Oh beloved, put attention neither on pleasure nor on pain,but in between these.

59. O älskade, fäst din uppmärksamhet varken på välbehag eller smärta, utan mellan dessa.

60.Objects and desires exist in me as in others.

So accepting, let them be transformed.

60. Synpunkter och begär finns hos mig som hos andra.

Acceptera det och låt dem omvandlas.

( Här kommer nu första delen av OSHO s föredrag

Som jag hörde det i Bombay i februari 1973

Översättarens anmärkning. Din i Dhamma Loka Devadas)

Först en inledning:

Tekniker att bevittna livet

likt en ständigt föränderlig film.

Det ursprungliga medvetandet är så som en spegel: det är rent, och det förblir rent, men damm kan samlas på det.

Renheten är inte förlorad, dammet kan inte förstöra renheten, men renheten kan övertäckas. Det är så det förhåller sig med det vanliga medvetandet – det är övertäckt med damm. Gömd bakom dammet förblir det ursprungliga medvetandet rent. Det kan inte bli orent; det är omöjligt. Och om det var möjligt för det att bli orent, så skulle det inte finnas något sätt att återfå renheten igen. I sig själv förblir det rent, endast övertäckt av damm.

Vårt medvetande är det ursprungliga medvetandet plus damm, Buddha-medvetandet plus damm, det gudomliga medvetandet plus damm.

När du en gång väl lärt dig hur du skall avtäcka det, hur du skall återvinna det från dammet, då har du lärt dig allt som är värt att veta och du har uppnått allt som är värt att uppnå.

Alla dessa tekniker handlar om hur du skall befria ditt medvetande från det vardags-damm som säkerligen samlas där. Damm är inget annat än naturligt. Liksom en vandrare som rest långväga och passerat många vägskäl har samlat på sig vägdamm.

Och i många, många liv har du varit en vandrare. Du har färdats långa avstånd och många intryck, mycket damm har samlats.

Många aspekter måste förstås innan vi ger oss in på teknikerna. För det första ; östern skiljer sig i sin grundläggande mening från väst i sin syn på inre förändring. Kristendomen tänker sig att någonting har hänt med själva människans väsen – nämligen synden. Östern tänker sig att inget har hänt med själva människans väsen; ingenting kan hända med det. Människans innersta väsen förblir i sin absoluta renhet; det finns ingen arvsynd. Så människan är inte fördömd i östern. Hon är inte degraderad. I motsats förblir hon den gudomliga varelse hon alltid har varit och det är naturligt att damm kommer att samlas. Intryck, damm måste samlas.

Så det finns inte någon synd, endast felaktig och falsk identifiering.

Vi blir identifierade med våra intryck, med dammet. Våra erfarenheter, vår vetskap och våra minnen är alltsammans damm. Vad du än har lärt dig, vad du än har upplevt och vad som än har varit ditt förflutna. Allt är damm.

Att återvinna det ursprungliga medvetandet innebär att återvinna renheten - utan erfarenheter, utan kunskaper, utan minnen, utan det förflutna.

Hela det förflutna är damm, men vi är identifierade med det förflutna, och inte med medvetandet som alltid är närvarande. Tänk dig att det förhåller sig på detta sätt: vad du än vet tillhör det ändå alltid det förflutna, och du är här och nu i nuet. Allt ditt kunnande är damm. "vetande" är dig renhet, kunskap är damm. Förmågan att veta, kraften att veta, vetande är din ursprungliga natur. Genom detta vetande samlar du kunskap. Den kunskapen är som damm. Här och nu, just i detta ögonblick, är du fullständigt ren, men du är inte identifierad med denna renhet. Du är identifierad med det förflutna, det samlade förflutna. Så alla meditativa tekniker är i grunden metoder för att förflytta dig själv från det förflutna och tillåta dig att dyka in i här och nu.

Buddha sökte efter hur man återfår detta medvetandets renhet, hur man blir fri från det förflutna, för om du inte är fri från det förflutna så förblir du fjättrad, du kommer vara en slav. Det förflutna ligger tungt över dig, och på grund av det förflutna blir nuet aldrig känt. Det förflutna är känt, nuet är ett ytterst kort (atomiskt litet) ögonblick. Du fortsätter att missa det på grund av det förflutna, och på grund av det förflutna fortsätter du att förflytta dig in i framtiden. Det förflutna förflyttas till framtiden, och båda är falska. Det förflutna finns inte längre, framtiden har inte kommit än. Båda är ej, och det som är, är gömt mellan dessa två som inte är.

Buddha sökte, han gick från lärare till lärare. Han sökte, och gick till många lärare, alla de kända lärarna. Han konsulterade dem, tillät dem att jobba med honom, han samarbetade. Han disciplinerade sig själv på många sätt, men han var inte fulländad, och svårigheten var denna: lärarna var intresserade av framtiden, av något befriat tillstånd någonstans bortom döden, efter det att livet är slut. De var intresserade av någon gud, något Nirvana, något Moksha -något befriat tillstånd- någonstans i framtiden, och Buddha var intresserad av tillståndet: "här och nu", så det var egentligen inte något möte. Han sa till varenda lärare: "jag är intresserad av att vara här och nu, av hur man är fullständig, fullbordad och ren här och nu" Och de kunde säga, "tillämpa den här metoden och gör det här, och om du gör det rätt, så kommer du nå upp, någon dag i framtiden, i något framtida liv, i något framtida tillstånd.

Till slut lämnade han varenda lärare, och då försökte han själv allena. Vad gjorde han? Han gjorde en väldigt enkel sak. När du väl vet det, är det väldigt enkelt och självklart, men när du inte vet det, är det så svårbegripligt och svårt, att det verkar omöjligt. Han gjorde endast en sak, han förblev i den nuvarande stunden. Han glömde sitt förflutna och han glömde sin framtid. Han sa: "jag skall vara här och nu. Jag skall endast existera." Om du kan existera endast en liten stund, så har du känt smaken -smaken av ditt rena medvetande. Och när du en gång smakat det, så kan du aldrig glömma det. Då kommer smaken, aromen, att stanna kvar hos dig, och denna arom blir till en förvandling.

Många är vägarna på vilka du kan blotta dig själv från det förflutna, hur du kan slänga dammet och ta en titt i ditt eget medvetandes spegel. Alla dessa tekniker är olika sätt, men med varje teknik krävs en djup förståelse: kom ihåg det. Dessa tekniker är inte mekaniska, för de är till för att blotta medvetandet. De är inte mekaniska saker. Du kan använda dessa tekniker mekaniskt, och om du använder dem som mekaniska tekniker kan du uppnå en viss stillhet i medvetandet, men det kommer inte att vara den ursprungliga renheten. Du kan uppnå en viss tystnad, men den tystnaden kommer vara odlad. Det tillhör också damm-delen av medvetandet, inte till det ursprungliga lagret. Använd dem inte mekaniskt. En djup förståelse krävs, och med förståelse kan de bli användbara till att blotta dit inre vara. Ditt rena Medvetande

57. Den första tekniken:

"I upplevelse av extremt begär,

var oberörd."

57. In moods of extreme desire, be undisturbed.

"I sinnesstämningen starkt begär, var ostörd " När begäret griper tag i dig, är du berörd . Det är naturligtvis normalt. Begär griper dig, och ditt medvetande börjar gå i vågor och många krusningar rör sig, på ytan. Begäret drar dig någonstans in i framtiden; det förflutna skjuter dig någonstans in i framtiden. ditt lugn är stört: du är inte lugn. Begär är därför ett "icke-lugnt tillstånd "

Denna sutra säger: "I upplevelse av starkt begär, var ostörd" Men hur kan man vara oberörd ? Begär betyder ju störning, så hur kan man vara ostörd -och vid extremt starka begär! du kommer behöva göra vissa experiment; bara då kommer du förstå vad som menas. Du är arg: ilskan griper tag i dig. Du är tillfälligt galen, besatt: du är inte längre vid dina sinnes fulla bruk. Minns plötsligt att vara oberörd -som om du tar av dig. Klä av dig naken på insidan, fri från ilska, avklädd. Ilskan kommer att vara där, men nu har du ett ställe inom dig som är ostört.

Du kommer att veta om att ilskan är där i periferin. Som feber, är den där. Periferin går i vågor, periferin är störd. Men du kan se på den. Om du kan se på den så är inte du störd. Var åskådare till detta, och du kommer vara ostörd. Det lugna stället är ditt ursprungliga medvetande. Det ursprungliga medvetandet kan inte bli stört; det är aldrig stört. Men du har aldrig sett på det. När ilskan är där, blir du identifierad med ilskan. Du glömmer att ilskan är något annat än du. Du blir ett med den och du börjar handla genom den, du börjar göra något genom den.

Du kan göra två saker. Du kan i ilska vara våldsam mot någon, mot föremålet för dig ilska. Då har du rört dig mot den andre. Ilskan är endast mellan dig och den andre. Här är jag, och där är ilskan, och där är du -föremålet för min ilska. Från ilskan kan jag färdas i två dimensioner. Antingen kan jag förflytta mig mot dig: då blir du mitt medvetandes centrum, föremålet för min ilska. Då fokuseras mitt medvetande på dig, den som har förolämpat mig. Detta är ett sätt var på du kan förflytta dig från ilska. Det finns ett annat sätt: du kan förflytta dig mot dig själv. Du rör dig inte mot den person som du känner har orsakat ilskan. Du förflyttar dig mot personen som känner sig arg; du rör dig mot subjektet och inte mot objektet.

Vanligtvis, rör vi oss mot föremålet. Om du rör dig mot föremålet, är damm-delen i ditt medvetande stört, och du kommer känna, "jag är störd" Om du rör dig inåt till centrum av din egen varelse, så kommer det att bli möjligt för dig att skåda damm-delen: det kommer vara möjligt för dig att se att damm-delen i ditt medvetande är störd, men "Jag är inte störd". Och du kan experimentera med detta med vilket begär som helst, vilken störning som helst.

Ett sexuellt begär uppstår i ditt medvetande; hela din kropp påverkas av det: du kan röra dig mot den sexuella orsaken, föremålet för ditt begär. Föremålet kan vara där, det kan vara någon annan stans. Du kan röra dig mot föremålet även i fantasin. Men då blir du allt mer störd. Ju längre du förflyttar dig från ditt centrum, ju mer störd blir du. Ja verkligen, avståndet och störningsgraden står alltid i proportion till varandra. Ju mer avlägsen du är från ditt centrum, ju mer störd är du; ju närmare du är ditt centrum, ju lugnare är du. Om du är mitt i centrum, finns det ingen störning.

I en cyklon, finns det ett centrum som är lugnt -i ilskans cyklon, i sexcyklonen, i cyklonen till vilket begär som helst. Endast i centrum finns ingen cyklon, och en cyklon kan inte existera utan ett tyst centrum. Inte heller ilskan kan existera utan att något inom dig är bortom ilska.

Kom ihåg detta: Ingenting kan existera utan sin motsats. Motsatsen behövs där. Utan den finns det inte någon möjlighet för den att existera. Om det inte fanns något centrum inom dig som förblir orört, så skulle ingen rörelse vara möjlig där. Om det inte fanns något centrum inom dig som förblir ostört, så skulle inte du kunna bli störd. Analysera detta och lägg märke till detta. Om det inte fanns något centrum som är absolut stilla inuti dig, hur skulle du då kunna känna att ditt lugn är rubbat? du behöver en jämförelse. Du behöver två saker för att (kunna) jämföra.

Anta att en person är sjuk: Han känner sig sjuk därför att det någonstans inom honom existerar ett ställe, ett centrum i total hälsa. Det är därför som han kan jämföra. Du säger att ditt huvud värker: hur kan du veta om denna värk, denna huvudvärk? Om du var denna huvudvärk, skulle du inte kunna veta om den. Du måste vara någon annan, något annat -beskådaren, vittnet, som kan säga, "mitt huvud värker."

Denna värk kan endast kännas av något som är något annat än värken. Om du är sjuk, du är febrig, så kan du känna detta eftersom du inte är denna feber. Febern kan inte känna att den har feber. Det behövs någon som är bortom den. Det behövs en polaritet. När du är arg, och om du känner att du är arg, så betyder det att det finns en punkt inom dig som fortfarande är lugn och som kan vara vittne. Du kanske inte ser denna punkt: men det är en annan sak. Du kanske inte ser dig själv i denna punkt, men det är en annan sak. Men den är där. Alltid är den där, i sin uråldriga renhet.

Denna sutra säger: "I upplevelse av starkt begär, var lugn." Vad kan du göra? Denna teknik är inte för att undertrycka. Denna teknik säger inte att du när det finns ilska skall undertrycka den och förbli ostörd -Nej! Om du undertrycker, kommer du att skapa mer störning. Om ilskan finns och ansträngningen att kuva den finns, kommer störningen att fördubblas. När det finns ilska, stäng dina dörrar, meditera över ilskan, tillåt ilskan att finnas till. Du förblir lugn, och kuvar den inte. Det är enkelt att undertrycka; det är enkelt att uttrycka (att visa den). Vi gör på båda sätten. Vi uttrycker (den) om situationen tillåter, och om det är passande och ofarligt för oss. Om du kan skada den andre och den andre inte kan skada dig, kommer du att uttrycka ilskan. Om det är farligt, om den andre kan skada dig mera, om din chef eller vem det nu är du är arg på är starkare, kommer du att undertrycka den.

Att uttrycka och att undertrycka är enkelt: att bevittna är svårt. Att bevittna är inget edera. Det är inte att undertrycka, det är inte att uttrycka. Det är inte att uttrycka eftersom du inte uttrycker det för föremålet för ilskan. Den blir inte heller undertryckt. Du tillåter den att bli uttryckt -uttryckt i ett vakuum. Du mediterar över den. ( You rest as awareness. Du vilar i den rena Medvetenheten…översättarens anm.)

Stå framför en spegel och uttryck din ilska -och var vittne till den. Du är ensam, så du kan meditera över den. Gör vad du än känner för att göra, men i ett vakuum. Om du vill slå någon, slå den tomma himmeln. Om du vill vara arg, var arg; om du vill skrika, skrik. Men gör det ensam, och kom ihåg dig själv som en punkt som ser allt detta, detta drama. Då blir det ett psykodrama, och du kan skratta åt det och det blir ett djupt katharsis för dig. Efteråt kommer du att känna dig befriad från den -och inte endast befriad från den: du kommer att ha fått ut något av den. Du kommer att ha mognat; du kommer att ha vuxit. Och nu kommer du att veta att till och med då du var arg fanns det ett centrum inom dig som var lugnt. Försök nu att blotta detta centrum mer och mer och det är enkelt att blotta det under begär.

Det är därför som tantra inte är emot begär. Den säger ha begär, men kom ihåg centrum som är ostört. Så tantra säger att även sex kan användas. Rör dig i sex, men förbli lugn: var vittne. Fortsätt vara en djup observatör. Vad som än händer, händer i periferin. Du är endast någon som tittar på, en åskådare.

Denna teknik kan vara väldigt användbar, och du kan dra stor fördel av den . Men det kommer bli svårt, eftersom du glömmer allt då du blir störd. Du kanske glömmer av att du måste meditera. Pröva den då på detta sätt: vänta inte på tillfället då du blir arg. Vänta inte på tillfället! stäng bara dörren till ditt rum, och tänk på någon förfluten erfarenhet av ilska som gjorde dig galen. Kom ihåg det, och spela upp det igen. Det kommer att vara enkelt för dig. Spela upp det igen; gör det igen, återupplev det. Kom inte endast ihåg det: återupplev det. Kom ihåg att någon förolämpade dig och vad som sades och hur du reagerade mot honom. Reagera igen; spela upp det igen.

Du kanske inte vet att medvetandet endast är en bandinspelningsapparat. Och nu säger vetenskapsmännen, att det nu är ett vetenskaplig faktum, att om dina minnescentra berörs med elektroder, så börjar de att spela upp. Till exempel, du var en gång arg: händelsen är inspelad, i samma följd som den inträffade, exakt som på en bandinspelning i din hjärna. Om den berörs med en elektrod, kommer den att börja spela upp. Du kommer ha samma känsla igen. Dina ögon kommer att bli röda; din kropp kommer börja skaka och bli febrig; hela saken kommer spela upp sig. Då elektroden tas bort, stoppar det. Om du ger den energi igen, så startar den ända från början igen.

Nu säger de att medvetandet är en inspelningsmaskin, och du kan spela upp vad som helst. Men kom inte endast ihåg: återuppliva. Börja känna upplevelsen igen, och medvetandet kommer att förstå idén. händelsen kommer att komma till dig; du kommer att återuppliva den. Då du återupplivar den, förbli ostörd. Börja från det förflutna. Detta är enkelt därför att det nu är en lek. Den verkliga händelsen är inte där. Och om du blir kapabel att göra detta, så kommer du att kunna göra det i situationen då den verkliga ilskan är där, när en riktig situation inträffar. Och detta kan göras med varje begär, och det skall bli gjort med varje begär.

Detta uppspelande av någonting från det förflutna kommer att göra mycket. Varje person har ärr i sitt medvetande; oläkta sår finns där. Om du spelar upp dem kommer du att avlasta dig. Om du kan förflytta dig till ditt förflutna och göra något som förblivit ogjort, så blir du avlastad från ditt förflutna. ditt medvetande kommer att bli fräschare; dammet kommer att kastas bort. Kom ihåg något i ditt förflutna som förblivit ouppklarat. Du ville döda någon, du ville älska någon, du ville det här och det där, och det där har förblivit ofullbordat. Den där ofullbordade saken fortsätter att sväva i ditt medvetande som ett moln.

Det påverkar allt som du är och som du gör. Det där molnet måste skingras. Förflytta dig tillbaks på tidsspåret och ta med dig begär hem som förblivit ouppfyllda, och återuppliva såren som fortfarande är färska. De kommer att läkas. Du kommer att bli helare, och genom detta kommer du ha förmågan att förbli ostörd i en situation som är störd.

"I upplevelse av starkt begär, var ostörd.": Gurdjieff använde den här tekniken väldigt mycket. Han skapade situationer, men för att skapa situationer behövs det en skola. Du kan inte göra det ensam. Gurdieff hade en liten skola i Fontainebleau, och han var en mästare på att skapa situationer. Han visste hur man skapar situationer. Du kunde stiga in i ett rum där en grupp av personer satt, och så kunde något göras så att du blev arg. Och det kunde göras så naturligt att du aldrig skulle kunna föreställa dig att någon situation var skapad för dig. Men det var ett knep. Någon kunde förolämpa dig genom att säga någonting, och du kunde bli ursinnig. Och när du just var så långt gången att du kunde explodera, kunde Gurdjieff skrika "Kom ihåg! Förbli ostörd."

En situation kan skapas, men bara i en skola där många personer arbetar med sig själva. Och när Gurdjieff kunde skrika "Kom ihåg! Förbli ostörd!", så skulle du veta att det var en skapad situation. Störningen kan inte försvinna så plötsligt, så omedelbart, eftersom den har fysiska rötter. Dina körtlar skulle ha utsöndrat gift i ditt blod; din kropp skulle ha blivit påverkad.

Ilska kan inte försvinna så omedelbart. Till och med nu när du har fått veta att du har blivit lurad, att det inte var någon som förolämpade dig och att ingen menade någonting med det, så skulle det vara svårt att göra någonting. Ilskan är där; din kropp är fylld av den: men plötsligt svalnar din temperatur. Endast i kroppen, i periferin, fortsätter vreden att finnas kvar. I centrum svalnar du plötsligt av, och du vet att det finns en punkt inom dig som är lugn. Du börjar skratta. Dina ögon är röda av vrede; ditt ansikte är våldsamt, djuriskt, men du börjar skratta. Du känner till två saker nu -ett ställe som är lugnt/ostört och en periferi som är störd.

Du kan hjälpa. Din familj kan bli en skola; ni kan hjälpa varandra. Vänner kan bli en skola och de kan hjälpa varandra. Du kan bestämma med din familj. Hela familjen kan bestämma att nu måste en situation skapas för fadern eller för modern, och hela familjen arbetar för att skapa situationen. När fadern eller modern blir fullständigt galen, så börjar alla att skratta och säga, "Förbli fullständigt ostörd." Ni kan hjälpa varandra, och erfarenheten är helt enkelt underbar. När du väl känner ett kallt centrum inom dig i en het situation, så kan du inte glömma det. Och då kan du komma ihåg det i varje het situation, återvinna det, återfå / åternå det.

I väst så används nu en terapeutisk teknik: den kallas för "psykodrama". Den hjälper. Och den grundar sig också på liknande tekniker. I psykodrama spelar du endast, du endast leker. I början så är det en lek, men förr eller senare så blir du besatt. Och när du blir besatt börjar även ditt medvetande att fungera, för ditt medvetande och din kropp fungerar automatiskt (med varandra). De fungerar automatiskt!

Så om du ser en skådespelare som spelar i ett psykodrama som, i skede av ilska, verkligen blir arg, så kanske du tror att han bara spelar, men så är det inte. Han kan ha blivit arg på riktigt; det kanske inte alls är skådespeleri längre. Han är besatt av begäret, av störningen, av känslan, av sinnesstämningen, och om han verkligen är besatt, bara då så ser hans skådespeleri äkta ut.

Din kropp kan inte veta om du leker eller om du gör det på riktigt. Du kanske har observerat dig själv vid någon tidpunkt i livet då du endast spelat (lekt) att du var arg, och du visste inte när ilskan blev verklig. Eller du endast lekte och du kände dig inte sexuellt attraherad, du lekte med din fru eller din flickvän, eller med din man, och så blev det plötsligt på riktigt. Kroppen går på det, och kroppen kan bli lurad. Kroppen kan inte veta om det är verkligt eller overkligt, särkskilt inte när det gäller sex. Om du föreställer dig det så tror din kropp att det är äkta.

Sex är ett av de starkaste fantasicentra som kroppen har. Så endast genom att fantisera så kan du få en sexuell orgasm. Du kan lura kroppen. I en dröm , kan du få en sexuell utlösning. Till och med under en dröm, luras kroppen. Du älskar inte med någon: endast i en dröm, i din föreställningsvärld, i fantasin, så älskar du. Men kroppen kan utlösa sexuell energi och även en djup orgasm kan upplevas. Vad händer? Hur luras kroppen? Kroppen kan inte veta vad som är verkligt och vad som är overkligt. När du väl har börjat göra något, så tror kroppen att det är äkta och börjar då uppföra sig på ett äkta sätt.

Psykodrama är en teknik som är baserad på sådana metoder. Du är inte arg: du endast spelar arg -och då kommer du in i det. Men psykodrama är vackert därför att du vet att du endast spelar. Och då blir ilskan verklig i periferin, och alldeles bakom den så är du gömd och tittar på den. Nu vet du att du inte är störd, men ilskan är där, störningen är där. Störningen är där, och ändå så är den inte någon störning.

Denna känsla av två krafter som arbetar samtidigt visar dig övergången till ett annat tillstånd, och då kan du också känna detta i verklig ilska. När du väl vet hur du skall känna det, så kan du känna det också i verkliga situationer. Använd den här tekniken. Detta kommer förändra hela ditt liv. När du väl vet hur du skall förbli ostörd, så är inte livet lidande för dig. Då kan inget skapa någon förvirring i dig, inget kan skada dig, verkligen. Nu finns det inte något lidande för dig, och när du väl vet det så kan du göra en annan sak.

Gurdjieff brukade göra detta: han kunde förändra sitt ansikte i vilket ögonblick som helst. Han kunde skratta, han kunde le, han kunde se glad ut mot dig, och plötsligt kunde han bli arg utan någon orsak. Och det berättas om honom att han blev så skicklig i denna konst att om två personer satt nära honom, en på varje sida, så kunde han vara arg med halva delen av sitt ansikte och med den andra sidan av sitt ansikte kunde han le. Då kunde en person berätta: "Vilken underbar människa Gurdjieff är" och den andre kunde säga: "Vilken ful man". Han kunde se på en person leende från en sida, och från den andra sidan kunde han se argt.

När du väl kan separera ditt centrum från periferin, så kan du göra detta. När väl centrum är fullständigt skilt från periferin, om du kan förbli ostörd under ilska, under begär, så kan du leka med begäret, med ilskan, med störningarna.

Den här tekniken är till för att skapa en känsla av två extrema tillstånd inuti dig. De är där: två polära sidor finns där. När du väl har blivit medveten om denna polaritet, så blir du för första gången din egen herre. Annars så är det andra personer som är dina herrar; du är endast en slav. Din fru vet, din son vet, din far vet, dina vänner vet, att de kan köra med dig. Du kan bli störd, du kan göras glad eller ledsen, du är inte herre. Du är endast en slav. Den andre har greppet. Endast genom en enkel gest, kan han göra dig olycklig; endast med ett litet leende kan han göra dig lycklig.

Så du är endast i någon annans våld; den andre kan göra vad som helst med dig. Och om detta är fallet, så är alla dina reaktioner endast reaktioner, inte aktioner (Du agerar inte). Du endast reagerar. Om någon förolämpar dig och du blir arg, så är inte din ilska en medveten handling: det är en reaktion. Om någon uppskattar dig och du börjar att le och känna dig väl till mods, bra, detta är en reaktion, inte en aktion.

Buddha passerade en by. Några personer samlades där. De var emot honom, och de förolämpade honom. Buddha lyssnade, och sedan sade han, "Jag tänker nå den andra byn i tid, så kan jag gå nu? Om ni har sagt vad det var ni kom för att säga, om det är fullbordat, så kan jag röra mig. Eller om ni måste säga något mer till mig, så skall jag vänta här då jag återvänder. Ni kan komma och säga det till mig."

De där personerna blev endast förvånade. De kunde inte förstå. De hade förolämpat honom, använt fula ord, missbrukat (i avseende på fula ord och förolämning, missfirmat) honom, så de sade: "Men vi säger inte något till dig. Vi missfirmar och förolämpar dig." Buddha sade: "Ni kan göra det, men om ni vill ha någon reaktion från mig så har ni kommit sent. Tio år tidigare, om ni hade kommit med sådana ord, så hade jag reagerat. Men nu har jag lärt mig hur man agerar. Jag är herre över mig själv nu; ni kan inte tvinga mig till att göra något. Så ni blir tvungna till att gå tillbaka. Ni kan inte störa mig; ingenting kan störa mig nu därför att jag känner mitt eget centrum."

Denna vetskap om ditt centrum eller att detta centrum blir din grund gör dig till herre. Annars är du en slav, och så mångas slav -inte endast till en herre, utan till många. Allt ting är herre, och du är slav under hela universum. Uppenbarligen, måste du då vara i knipa. Med så många herrar som drar dig i så många riktningar och dimensioner, är du aldrig samlad; du är aldrig en. Och då du dras i så många olika dimensioner upplever du kval. Endast den som är herre över sig själv kan höja sig över sin oro och sina kval.

Endast den som kan Vila som Medvetenheten

är fri som himlen

som ej berörs av molnen.

Översättarens summering

Din i Dhamma Loka Devadas

Här kommer nu Orginaltexten på engelska

Så som Osho berättade den

Så att du kan läsa vad han exakt berättade.

Den svenska översättningen är bara till för att Du ska få en överblick över innehållet.

Vi har översatt så gott vi förmått och förstått…

Håll till Godo. Din i dhamma Loka Devadas

The first technique:

"IN MOODS OF EXTREME DESIRE, BE UNDISTURBED."

"IN MOODS OF EXTREME DESIRE, BE UNDISTURBED": When desire grips you, you are disturbed. Of course, that is natural. Desire grips you, then your mind starts wavering and many ripples go on, on the surface. The desire pulls you somewhere into the future; the past pushes you somewhere in the future. You are disturbed, you are not at ease. Desire is, therefore, a "dis-ease."

This sutra says, "IN MOODS OF EXTREME DESIRE, BE UNDISTURBED." But how to be undisturbed? Desire means disturbance, so how to be undisturbed -- and in extreme moments of desire? You will have to do certain experiments; only then will you understand what it means. You are in anger, anger grips you, you are temporarily mad, possessed, you are no more in your senses. Suddenly remember to be undisturbed -- as if you are undressing. Inside, become naked, naked from the anger, undressed. Anger will be there, but now you have a point within you which is not disturbed.

You will know that anger is there on the periphery. Like fever, it is there. The periphery is wavering; the periphery is disturbed. But you can look at it. If you can look at it, you will be undisturbed. Become a witness to it, and you will be undisturbed. This undisturbed point is your original mind. The original mind cannot be disturbed; it is never disturbed -- but you have never looked at it. When anger is there, you become identified with the anger. You forget that anger is something other than you. You become one with it, and you start acting through it, you start doing something through it.

Two things can be done. In anger you will be violent to someone, to the object of your anger. Then you have moved to the other. Anger is just in between you and the other. Here I am, then there is anger, and there you are -- the object of my anger. From anger I can travel in two dimensions: either I can travel to you; then you become my center of consciousness, the object of my anger. Then my mind becomes focused on you, the one who has insulted me. This is one way how you can travel from anger. There is another way: you can travel to yourself. You don't move to the person whom you feel has caused the anger. You move to the person who feels to be angry; you move to the subject and not to the object.

Ordinarily, we go on moving to the object. If you move to the object, the dust part of your mind is disturbed, and you will feel, "'l' am disturbed." If you move within to the center of your own being, you will be able to witness the dust part; you will be able to see that the dust part of the mind is disturbed, but "I am not disturbed." And you can experiment upon this with any desire, any disturbance.

A sexual desire comes to your mind; your whole body is taken by it. You can move to the sexual object, the object of your desire. The object may be there, it may not be there. You can move to the object in imagination also. But then you will get more and more disturbed. The further you go away from your center, the more you will be disturbed. Really, the distance and disturbance are always in proportion. The more distant you are from your center, the more you are disturbed; the nearer you are to the center, the less you are disturbed. If you are just at the center, there is no disturbance.

In a cyclone, there is a center which is undisturbed -- in the cyclone of anger, the cyclone of sex, the cyclone of any desire. Just in the center there is no cyclone, and a cyclone cannot exist without a silent center. The anger also cannot exist without something within you which is beyond anger.

Remember this: nothing can exist without its opposite. The opposite is needed there. Without it, there is no possibility of it existing. If there were no center within you which remains unmoved, no movement would be possible there. If there were no center within you which remains undisturbed, no disturbance could happen to you. Analyze this and observe this. If there were no center of absolute undisturbance in you, how could you feel that you are disturbed? You need a comparison. You need two points to compare.

Suppose a person is ill: he feels illness because somewhere within him, a point, a center of absolute health exists. That is why he can compare. You say that your head is aching. How is it that you know about this ache, this headache? If you were the headache, you could not know it. You must be someone else, something else -- the observer, the witness, who can say, "My head is aching."

This ache can be felt only by something which is not the ache. If you are ill, you are feverish, you can feel it because you are not the fever. The fever cannot feel that there is fever; someone is needed who is beyond it. A polarity is needed. When you are in anger, and if you feel you are in anger, it means that a point exists within you which is still undisturbed and which can be a witness. You may not look at that point, that is another thing. You may not see yourself at that point, that is another thing. But it is there always in its pristine purity; it is there.

This sutra says, "IN MOODS OF EXTREME DESIRE, BE UNDISTURBED." What can you do? This technique is not for suppression. This technique is not saying that when there is anger suppress it and remain undisturbed -- no! If you suppress, you will create more disturbance. If the anger is there and an effort to suppress is there, it will double the disturbance. When anger is there, close your doors, meditate on the anger, allow the anger to be. You remain undisturbed, and don't suppress it.

It is easy to suppress; it is easy to express. We do both. We express if the situation allows, and if it is convenient and not dangerous for you. If you can harm the other and the other cannot harm you, you will express the anger. If it is dangerous, if the other can harm you more, if your boss or whoever you are angry at is more strong, you will suppress it.

Expression and suppression are easy, witnessing is difficult. Witnessing is neither; it is not suppressing, it is not expressing. It is not expressing because you are not expressing it to the object of anger. It is not being suppressed either. You are allowing it to be expressed -- expressed in a vacuum. You are meditating on it.

Stand before a mirror and express your anger -- and be a witness to it. You are alone, so you can meditate on it. Do whatsoever you want to do, but in a vacuum. If you want to beat someone, beat the empty sky. If you want to be angry, be angry; if you want to scream, scream. But do it alone, and remember yourself as a point which is seeing all this, this drama. Then it becomes a psychodrama, and you can laugh at it and it will be a deep catharsis for you. Afterwards you will feel relieved of it -- and not only relieved of it, you will have gained something through it. You will have matured; a growth will have come to you. And now you will know that even while you were in anger there was a center within you which was undisturbed. Now try to uncover this center more and more, and it is easy to uncover it in desire.

That is why tantra is not against desire. It says be in desire, but remember the center which is undisturbed. So tantra says that even sex can be used. Move in sex, but remain undisturbed. Be a witness. Go on being a deep observer. Whatsoever is happening, is happening on the periphery; you are just an onlooker, a spectator.

This technique can be very useful, and much benefit can happen to you through it. But it will be difficult because when you become disturbed, you forget everything. You may forget that you have to meditate. Then try it in this way: don't wait for the moment when anger happens to you. Don't wait for the moment! Just close your room, and think of some past experience of anger when you went mad. Remember it, and re-enact it. That will be easy for you. Re-enact it again, do it again, relive it. Do not just remember it, relive it. Remember that someone had insulted you and what was said and how you reacted to him. React again, replay it.

You may not know that mind is just a tape-recording device. And now scientists say, now it is a scientific fact, that if your memory centers are touched with electrodes, they start replaying. For example, you were once angry: the incident is recorded, in the same sequence as it happened, just as if on a tape-recording in your brain. If it is touched by an electrode, it mill start replaying. You will have the same feeling again. Your eyes will go red, your body will start trembling and will become feverish, the whole thing will be re-enacted. The moment the electrode is put away, it stops. If you give it energy again, it starts from the very beginning again.

Now they say that mind is a recording machine, and you can re-enact anything. But don't just remember: relive. Start feeling the experience again, and the mind will get the idea. The incident will come to you; you will relive it. In reliving it, remain undisturbed. Start from the past. This is easy because now it is a play, the actual situation is not there. And if you become capable of doing this, then you will be able to do it when the situation for anger is really there, when a real situation is there. And this can be done with every desire, and it is to be done with every desire.

This re-enacting something from the past will do much. Everyone has scars in his mind; unhealed wounds are there. If you re-enact them, you will be unburdened. If you can go to your past and do something which has remained incomplete, you will be unburdened from your past. Your mind will become fresher; the dust will be thrown away. Remember in your past something which you feel has remained suspended. You wanted to kill someone, you wanted to love someone, you wanted this and that, and that has remained incomplete.

That incomplete thing goes on hovering on the mind like a cloud. It influences everything that you are and that you are doing. That cloud has to be dispersed. Move back on the time track and bring back desires which have remained incomplete, and relive the wounds which are still green. They will be healed. You will become more whole, and through this you will have the knack of how to remain undisturbed in a situation which is disturbed.

"IN MOODS OF EXTREME DESIRE, BE UNDISTURBED." Gurdjieff used this technique very much. He created situations, but to create situations a school is needed. You cannot do that alone. Gurdjieff had a small school in Fontainebleau, and he was a taskmaster. He knew how to create situations. You would enter the room, and a group would be sitting there. You would enter the room where a group was sitting, and something would be done so that you would get angry. And it would be done so naturally that you could never imagine that some situation was being created for you. But it was a device. Someone would insult you by saying something, and you would get disturbed. Then everyone would help the disturbance and you would become mad. And when you were right at the point where you could explode, Gurdjieff would shout, "Remember! Remain undisturbed!"

A situation can be created, but only in a school where many persons are working on themselves. And when Gurdjieff would shout, "Remember! Remain undisturbed," now you would know that this was a created situation. The disturbance cannot disappear so suddenly, so immediately, because it has physical roots. Your glands had thrown poison in the blood; your body had become affected.

Anger cannot disappear so immediately. Even now that you had come to know that you had been deceived, that no one was insulting you and no one meant anything by it, it would be difficult to do anything. The anger is there, your body is filled with it -- but suddenly your temperature cools down. Only on the body, on the periphery, does the anger remain. At the center you suddenly cool down, and you know that a point exists within you which is undisturbed. You start laughing. Your eyes are red with anger; your face is violent, animal-like, but you start laughing. You know two things now -- a point which is undisturbed and a periphery which is disturbed.

You can help. Your family can become a school; you can help each other. Friends can become a school and they can help each other. You can decide with your family... the whole family can decide that now a situation has to be created for the father or for the mother, and then the whole family works to create the situation. When the father or mother goes completely mad, then everyone starts laughing and says, "Remain completely undisturbed." You can help each other, and the experience is simply wonderful. Once you know a cool center within you in a hot situation, you cannot forget it, and then in any hot situation you can remember it, reclaim it, regain it.

In the West now one technique, a therapeutic technique, is used; it is called psychodrama. It helps, and it is also based on techniques like this. In psychodrama you just enact, you just play a game. In the beginning it is a game, but sooner or later you become possessed. And when you become possessed your mind starts functioning, because your mind and your body function automatically. They function automatically!

So if you see an actor acting in a psychodrama who, in a situation of anger, really becomes angry, you may think that he is simply acting, but it is not so. He might have really become angry; it may not be acting at all now. He is possessed by the desire, by the disturbance, by the feeling, by the mood, and if he is really possessed, only then does his acting look real.

Your body cannot know whether you are playing or whether you are doing it for real. You may have observed yourself at some time in your life that you were just playing at being angry, and you didn't know when the anger became real, or you were just playing and you were not feeling sexual. You were playing with your wife or with your girlfriend, or with your husband, and then suddenly it became real. The body takes it, and the body can be deceived. The body cannot know whether it is real or unreal, particularly with sex. If you imagine it your body thinks it is real.

Sex is one of the most imaginary centers in the body, so just by imagining, you can have a sexual orgasm. You can deceive the body. In dream, you can have a sexual release; even in dream, the body is deceived. You are not making love to anyone; just in dream, in fantasy, in imagination, you are making love. But the body can release sexual energy, and even a deep orgasm can be felt. What is happening? How is the body deceived? The body cannot know what is real and what is unreal. Once you start doing something, the body thinks it is real and it starts behaving in a real way.

Psychodrama is a technique based on such methods. You are not angry, you are simply acting angry -- and then you get into it. But psychodrama is beautiful because you know that you are simply acting, and then on the periphery anger becomes real, and just behind it you are hidden and looking at it. Now you know that you are not disturbed, but the anger is there, the disturbance is there. The disturbance is there, and yet the disturbance is not.

This feeling of two forces working simultaneously gives you a transcendence, and then in real anger also you can feel it. Once you know how to feel it, you can feel it in real situations also. Use this technique; this will change your total life. Once you know how to remain undisturbed, the world is not misery for you. Then nothing can create any confusion in you, really,.nothing can hurt you. Now there is no suffering for you, and once you know it you can do another thing.

Gurdjieff used to do it. He was able to change his face at any moment. He would be laughing, he would be smiling, he would be looking happy with you, and suddenly he would become angry without any cause. And it is reported about him that he became so proficient at this art that if two persons were sitting near him, one on each side, he could be angry with half of his face and he could be smiling with the other half of his face. Then one person would report, "What a beautiful man Gurdjieff is," and the other would say, "What an ugly man! " He would look at one person from one side smiling, and he would look at the other side angrily.

Once you can detach your center from the periphery, you can do it. Once the center is detached completely, if you can remain undisturbed in anger, in desire, you can play with desires, with anger, with disturbances.

This technique is to create a feeling of two extremes within you. They are there, two polar opposites are there. Once you become aware of this polarity, you become for the first time a master of yourself. Otherwise others are your masters; you are just a slave. Your wife knows, your son knows, your father knows, your friends know, that you can be pushed and pulled. You can be disturbed, you can be made happy and unhappy. If someone else can make you happy and unhappy, you are not a master, you are just a slave. The other has a hold. Just by a single gesture he can make you unhappy; just by a small smile be can make you happy.

So you are just at the mercy of someone else; the other can do anything to you. And if this is the situation, then all your reactions are simply reactions, not actions. You simply react. If someone insults you and you become angry, your anger is not an action, it is a reaction. If someone appreciates you and you start smiling and feeling good, great, this is a reaction, not an action.

Buddha was passing by a village, and some persons gathered there. They were against him, and they insulted him. Buddha listened, and then he said, "I am to reach to the other village in time, so can I go now? If you have said whatsoever you have come to say, if it is finished, then I can move. Or, if you have to say something more to me, while returning I will wait here. You can come and tell me."

Those persons were just surprised. They couldn't understand. They had been insulting him, using bad words, abusing him, so they said, "But we are not saying something to you, we are abusing and insulting you.

" Buddha said, "You can do that, but if you want any reaction from me you have come late. Ten years before, if you had come with such words, I would have reacted. But now I have learned how to act, I am a master of myself now; you cannot force me to do anything. So you will have to go back. You cannot disturb me; nothing can disturb me now because I have known my own center."

This knowledge of the center or this grounding in the center makes you a master. Otherwise you are a slave, and a slave of so many -- not only of one master, but of many. Everything is a master, and you are a slave to the whole universe. Obviously, you will be in trouble. With so many masters pulling you in so many directions and dimensions, you are never together; you are not in a unity, and pulled in so many dimensions, you are in anguish. Only a master of oneself can transcend anguish.

( översättarens anmärkning : Varje dag strömmar ungefär 40 000 synpunkter genom sinnet. Rest as Awareness. Vila i Medvetenheten. Det är din enda säkra, lugna punkt, öppen fri och oänlig som den blå himmelen… Din i Dhamma Loka Devadas )

Ps

Hela texten till kapitel 37. finns att läsa på engelska på sidan In English.

Klicka på Osho Satsang Theatre (text page

You can read the whole text to talk 37. Go to the page: In English

Open the file OSHO Satsang Theatre ( text page

Ds