Och om inte din inre frid

blir till en dans

Och din inre tystnad till en sång

Om inte din innersta uppenbarelse

blir till skratt

Då fattas fortfarande något.

Då återstår ännu något att göra

Lärarhandledning för Sju Sorters Religion.

Texten Sju Sorters Religion är tänkt att kunna användas som läromedel på högstadiet och gymnasiet. Eller som utgångspunkt för samtal i studiecirkel.

I ämnet religion och filosofi kan texten fungera som diskussionsunderlag ( t.ex. sju lektioner )

I ämnet svenska och engelska som textstudie och underlag till samtal på engelska / svenska.

Texten är här i original på engelska och översatt till svenska.

CD A. innehåller föredraget i original på engelska av den indiske läraren och professorn i filosofi Osho. ( för mer information om författaren se www. osho .com

Eller www.friakademi.se) På hemsidan kan Du ladda hem Ljud och text filerna.

CD B. ger en svensk översättning inläst på svenska.

( av den ideella föreningen Fria Akademin Loka ( info skriv: friakademi @ hotmail. com) Finns att ladda hem på hemsidan

Lärartips.

Börja med att lyssna igenom texten på CD B.

Samtidigt som du läser igenom texten.

Om Du som lärare gillar texten kan Du använda materialet i skolan.

Om Du inte ser något berättigat med texten, ge då läromedlet till någon kollega

som kan ta det till sig.

Innan första lektionen. Börja med att låta eleverna kopiera texten och CD skivorna.

Ett texthäfte och 2 CD till varje elev. (Kopiering som läromedel är tillåten)

Är inte detta möjligt kopiera ett texthäfte till varje elev och spela CD i klassrummet.

Första lektionen: Spela en sida av texten eller spela hela spår 1 på svenska och/eller engelska

samtidigt som eleverna kan se texten i texthäftet.

Eller låt eleverna tyst läsa några sidor och sedan gå fram och läsa ett stycke högt inför klassen.

Alla elever tränar att läsa ett stycke var inför klassen i tur och ordning. Ifrågasätt, och samtyck.

Utveckla och samtala… Läxa: Ge eleverna möjlighet att läsa på text hemma via cd eller papper.

Möjliga samtalspunkter: ( ge egna förslag )

Okunnighetens religion : Hur ser okunnighet, trångsynthet och fanatism ut?

Inom kristendom, islam, judendom, hinduism, buddism, afrikanska religioner, new age, politiska partier, sekter, grupper, vetenskapen, o.s.v. mm. Ge exempel.

2. Rädsloinriktade religioner: Hur har rädslan för att hamna i helvetet används som maktmedel ?

Hur har religösa rädslor och fobier skapat lidande genom historien till idag. ( ge exempel )

3. Girighetsinriktade religioner: Hur förhåller sig olika religioner i teori o praktik till makt, ära och rikedom. Kan girighet starta krig? Kan girighet till att komma till paradiset motivera ; en självmordsbombare? En munk, en nunna, präster och mullor ?

4.Logikorienterade religioner: Kan logik föra människor på villospår ? Ge exempel. Ge exempel på det motsatta…

5. Intelligens inspirerade religioner: Ge exempel på skillnaden mellan logik och intelligens

Vad är en intelligent människa ? Vad är en logisk människa ? Vad betyder ordet ekologi ?

Vad betyder ordet ekosofi ? Vad betyder ordet Yoga ?

6. Meditation: Kan meditation vara en metod att frigöra sig från invanda tankemönster? Finns det olika sätt att meditera på ? Ge exempel. Kan musik, och dans vara meditation ? Att simma, fiska, ströva i naturen kan göras meditativt. Hur? Sök på nätet. ( bl a hos textförfattaren: www. friakademi.se )

7. Sann Lycka: Vad ser olika samhällen och olika religioner som lycka ?

Vad betyder sällhet ? Vad är sann lycka för dej ? Vad är hög standard ?

Extra uppgifter Skriv en dikt eller uppsats till varje sorts religion. Måla bilder.

Rita en serie med sju bilder och korta texter, Gör en dramaövning till en historia i texten eller dramatisera hela texten. Spela in på video. Visa för klassen. Ifrågasätt och samtyck, utveckla och samtala om innehållet.

Lycka till ! ( vid eventuella frågar skriv friakademi @ hotmail .com ) Lycka till !

"…Och om inte din inre frid blir till en dans

Och din inre tystnad till en sång

Om inte din innersta uppenbarelse blir till skratt

Då fattas fortfarande något.

Då återstår ännu något att göra."

SJU SORTERS RELIGION

( En översättning av Jayant och Devadas av ett föredrag av OSHO,

från 5 juli 1976. Texten ur boken: The Beloved Vol 2. )

1.Okunnighetens religion

Religion är ett mycket sammansatt fenomen. Dess komplexitet måste förstås. Det finns sju typer av religioner i världen. Den första typen är inriktad på okunnighet. Okunnigheten kan inte tolereras, den måste gömmas undan. Eftersom det känns svårt att veta att man ingenting vet, det är emot egot, så tror folk istället. Trossystemen fungerar som skydd för egot. De underlättar, men i det långa loppet är de mycket skadliga. I början verkar de skyddande, men I längden är de mycket destruktiva. Själva inriktningen ligger i okunnighet.

Religion är ljus

Religion är förståelse

Religion är medvetenhet

Religion är äkthet

Men större delen av mänskligheten förblir i den första sortens religion.

Man vill helt enkelt undvika verkligheten. För att undkomma tomrummet som man känner i den egna varelsen, för att undvika okunnighetens svarta hål.

Människorna som tillhör den första sortens religion är fanatiker. De kan inte ens tolerera att det finns andra slags religioner i världen. Deras religion är den enda religionen. Folk är så rädda för den egna okunnigheten att om de uppfattar att det också finns andra religioner, då gror misstänksamheten och tvivlet. Då kan de inte vara så tvärsäkra. För att kunna känna sig säkra, blir de mycket envisa, envisa som galningar. De kan inte läsa andras skrifter, de kan inte lyssna till andra nyanser av sanningen, de kan inte vara toleranta mot andra uppenbarelser av gud. Deras uppenbarelse är den enda uppenbarelsen, och deras profet är den enda profeten. Allting annat är fullständigt falskt.

Dessa människor talar i absoluta termer, medan en klok och förstående människa alltid talar i relativa termer. Dessa människor har gjort religionen stor skada. På grund av dessa människor framstår religionen i sig som lite korkad. Se till att inte falla offer för den här första sorten. Nästan nittio procent av mänskligheten lever i denna den första sortens religion, och det är på intet sätt bättre än gudlöshet. Det kanske är värre, för en gudlös person är inte fanatiker. En gudlös person är mer öppen, åtminstone beredd att lyssna, beredd att tala igenom, reda ut saker, argumentera, öppen för att söka och fråga. Men den första sortens religiösa person är inte ens beredd att lyssna.

När jag studerade vid universitetet, brukade jag bo hos en av mina professorer. Hans mamma var en mycket hängiven hindu; fullständigt obildad, men mycket religiös.

En kall vinternatt höll jag på att läsa i Rigveda, med elden brinnande i öppna spisen. Då kom hon förbi och frågade, "Vad är det du läser, så sent på kvällen?" Bara för att retas med henne svarade jag: "Det är Koranen".

Hon kastade sig över mig, slet till sig Rigveda och slängde den på elden och sa: "Är du muhammedan? Hur vågar du ta in Koranen i mitt hus?".

Nästa dag berättade jag för hennes son, min professor: "Din mor är muhammedan", för den sortens handlingar är det bara muhammedaner som har gjort sig kända för.

Muhammedanerna brände ner en av världens största skatter,

biblioteket i Alexandria. Det var den antika världens största bibliotek. Branden varade i nästan sex månader, så väldigt var biblioteket. Det tog sex månader innan det hade brunnit ner till grunden. Och mannen som lät bränna ned det var en muhammedansk kalif. Han resonerade enligt logiken hos den första religiontypen. Han kom med Koranen i ena handen och en brinnande fackla i den andra, och han frågade bibliotekarien: "Jag har en enkel fråga; i detta stora bibliotek, med dess miljontals böcker...."

Dessa böcker innehöll hela mänsklighetens samlade vetande vid den tiden, och det var i själva verket mer än vad vi vet idag. Biblioteket i Alexandria innehöll all information om Lemurien, Atlantis, och alla skrifter från Atlantis, kontinenten som gick under och försvann i Atlanten. Det var det äldsta biblioteket, ett ovärderligt kulturarv. Hade det funnits kvar idag skulle mänskligheten ha varit fullständigt annorlunda. Därför att vi återupptäcker många saker idag, som var kända redan då.

Kalifen sa: "Om detta bibliotek bara innehåller sådant som finns i Koranen, då behövs det inte. Det är överflödigt. Om det innehåller mer än vad som finns i Koranen, då är det felaktigt. Då måste det förstöras omedelbart. I vilket fall som helst måste det förstöras. Om innehållet är det samma som i Koranen, då är det överflödigt. Varför driva ett så stort bibliotek helt i onödan? Koranen är nog. Och om du säger att biblioteket innehåller mycket mer än Koranen, då är dessa saker felaktiga, för Koranen är den enda sanningen.

Med Koranen i ena handen, och facklan i den andra startade han branden - i Koranens namn. Muhammed måste ha gråtit i förtvivlan, i sin himmel, för det var i hans namn som biblioteket brändes ned.*(1)

Detta är den första religionstypen. Var ständigt uppmärksam, för denna korkat envisa människa finns inom var och en av oss.

Jag läste härom kvällen...

Det var två gamla gubbar som båda hade rykte om sig att vara lika envisa. När de råkade på varandra i situationer där en av dem var tvungen att ge vika måste vanligen någon utifrån tillkallas för att medla i saken. En dag möttes de båda kufarna på en smal väg. Var och en av dem kom körande med ett väldigt hölass. Båda var fast beslutna att inte ge efter en tum. Slutligen sa den ene till den andre: "Jag tänker stanna här lika länge som du kan vänta". Han tog fram sin tidning och började läsa. Den andre stoppade sin pipa och puffade belåtet. Efter en halvtimmes tystnad lutade den andre sig framåt och hojtade till grannen:

"Har du nåt emot att låna mej tidningen när du är klar?"

Den här envisa människan finns hos var och en av oss, och det är den lägsta sortens människa. Denna typ finns bland hinduer, den finns bland muhammedaner, den existerar bland kristna, buddister, jainister - den finns hos alla. Och alla måste akta sig för att fastna där. Bara då kan du stiga mot högre sorters religion.

Problemet med den första typen av religion är att vi nästan alltid fostras in i den. Vi präglas på den, så att den blir nästan normgivande. Den verkar normal. En hindu uppfostras med den tanken att andra har fel. Till och med om han får lära sig att vara tolerant, så är det fråga om toleransen från en som vet, gentemot andra som inte vet. En jainist uppfostras helt och hållet i den tron att bara han har rätt; andra är okunniga som snubblar och famlar i mörker. Denna prägling kan bli så djupgående att du glömmer att det är frågan om en prägling och att du måste höja dig över den.

Mulla Nasrudin spådde framtiden åt en vän genom att läsa i handen.

- Du kommer att vara fattig och olycklig och ha det eländigt tills du fyller sextio år. - Vad händer sen?, frågade mannen förväntansfullt.

- Då, sa Nasrudin, kommer du att ha vant dig.

Detta är problemet. Man kan bli så van vid en viss prägling, att man börjar tro att den är ens sanna natur. Man måste vara mycket alert och vaksam för att upptäcka denna lägsta möjlighet hos sig själv och för att undvika att fastna där.

Ibland arbetar vi hårt på att förändra våra liv, samtidigt som vi envisas med att tro på den första sortens religion. Omvandlingen är inte möjlig, eftersom du försöker med någonting som är så lågt, att det inte kan vara religöst på riktigt. Den första sortens religion är bara religion till namnet, den bör inte kallas religion.

En man sa till en annan:

• Min svärson, som är läkare, har behandlat en patient för gulsot i tjugo år. Han har just fått reda på att mannen var kines. Vad säger du om det ?

- Det var det värsta, sa den andre mannen.

• Ännu värre är att han blev botad.

Tjugo års behandling mot gulsot, du må vara kines, men hur länge kan du stå emot? Om du oavbrutet jobbar på dig själv med en felaktig attityd, då börjar din natur ge vika. Du börjar fungera på det sätt som du vill fungera. Ja, vanan kan bli en andra natur. Olyckligtvis kan vanans makt ibland t.o.m bli din första natur, så att den egentliga naturen blir fullständigt bortglömd.

Kännetecknet för den första religionstypen är imitation. Den insisterar på imitation: Härma Budda! Härma Kristus! Härma Mahavir! Framför allt härma! Härma någon! Var inte dig själv, var någon annan. Och om du är mycket envis kan du tvinga dig själv till att bli någon annan.

Du kan aldrig bli någon annan. Innerst inne kan du inte bli det. Du kommer att förbli dig själv, men du kan pressa dig själv så mycket att du nästan börjar se ut som någon annan. Varje människa föds med en unik individualitet, och var och en har sitt eget öde. Att imitera är brottsligt; det är kriminellt. Om du försöker bli en budda, kanske du kan bli en låtsasbudda. Du må se ut som Budda, gå som Budda, tala som Budda, men du kommer att missa målet. Du kommer att missa allt det som livet har i beredskap åt dig. För Budda föds bara en gång. Det ligger inte i sakernas natur att upprepa. Gud är så kreativ att han aldrig upprepar någonting. Du kan inte hitta en annan mänsklig varelse i nuet, i det förflutna eller i framtiden som liknar dej exakt. Det har aldrig hänt. Människan är inte en maskin. Det är inte som med fordbilar på löpande bandet; man kan tillverka millioner likadana, exakt lika. Människan är en själ, är en individ. Imitation förgiftar.

Härma aldrig någon annan, då faller du offer för den första sortens religion, som inte är någon religion alls.

2. Rädslans religion

Sedan finns den andra religionstypen som är inriktad på rädsla. Människan är rädd, världen är en främmande värld, och människan vill känna sig säker och trygg. I barndomen är det pappa och mamma som beskyddar. Men det finns många människor, miljontals, som aldrig växer upp bortom barndomen. De sitter fast någonstans, och de behöver fortfarande en pappa eller mamma. Därför kallas gud för fader eller moder. De behöver en gudomlig fader som beskyddar dem; de är inte tillräckligt mogna för att stå på egna ben. De behöver känna någon sorts trygghet.

Winnicot, en psykolog, har arbetat i många år med ett särskilt problem som rör småbarn, och han har gjort många värdefulla upptäckter på detta område. Du kanske har iakttagit ett litet barn med sin nallebjörn eller leksak, sin speciella leksak, eller snuttefilt eller någonting annat som får en särskild personlighet för barnet. Nallebjörnen är oersättlig. Du kan säga att det går att hitta en bättre nallebjörn, men det hjälper inte. Det finns ett kärleksförhållande mellan barnet och hans nallebjörn. Nallebjörnen är unik, den är oersättlig. Den blir smutsig, den börjar lukta, stinka, men barnet fortsätter att bära omkring på den. Man kan inte byta ut den mot en som är ny och ren. Till och med föräldrarna måste tolerera den. Också de måste visa respekt, annars blir barnet förolämpat. Om föräldrarna ska ut och resa måste de stå ut med nallebjörnen också; de måste behandla den nästan som en familjemedlem. De vet att det är galet, men för barnet är det betydelsefullt.

Vilken betydelse har nallebjörnen för barnet? På sätt och vis är den någonting objektivt. Den finns där, utanför barnet; den är en del av verkligheten. Helt klart är den inte bara inbillad, den är inte enbart subjektiv; den är ingen dröm, den finns där.

Men den finns inte bara där; många av barnets drömmar har vävts in i den. Den finns där som ett föremål, objektivt sett, men det är mycket subjektivitet sammanblandat med den. För barnet är den nästan levande. Barnet har projicerat mycket på nallebjörnen. Han pratar med nallebjörnen, ibland blir han arg och slänger iväg den, sen ber han om förlåtelse och tar den tillbaka. Den har en nästan mänsklig personlighet. Utan nallebjörnen kan han inte sova. Han kramar den, håller om den, somnar; han känner sig trygg. Med nallebjörn är hela världen okej, allt är bra. Utan nallebjörn är han plötsligt ensam.

Nallebjörnen existerar alltså i en helt ny dimension som är varken subjektiv eller objektiv. Winnicot kallar den the transitory realm, övergångsvärlden både lite subjektiv och lite objektiv. Det är många barn som växer fysiskt utan att någonsin växa andligt, och de behöver nallebjörnar livet ut. Bilderna av gud i era tempel är inget annat än nallebjörnar.

En hindu som går in i ett hindutempel ser alltså någonting som ingen muhammedan kan se. Muhammedanen ser bara en stenstaty. Hindun ser någonting som ingen annan kan se: det är hans nallebjörn.

Den finns där objektivt sett, men inte helt och hållet objektivt. Mycket av den hängivne tillbedjarens subjektivitet projiceras på den; den fungerar som en filmduk.

Du går till ett jainisttempel. Du kanske är hindu, men i ett jainisttempel kan du inte känna någon som helst vördnad som stiger upp inom dig. Du kanske till och med tar anstöt, eftersom Mahavir är naken, hans staty är oklädd. Du kanske tar anstöt och känner att du vill gå därifrån så fort som möjligt. Du känner ingen vördnad. Men så kommer en jainist och visar en oerhörd respekt; det är hans nallebjörn och han känner sig väldigt beskyddad.

Så fort du blir rädd kommer du ihåg gud. Din gud är en biprodukt av din rädsla. När du mår bra och inte är rädd, då bryr du dig inte. Då finns inget behov.

Religionstyp nummer två är rädsloinriktad. Den är genomsjuk. Den är närmast neurotisk - därför att mognaden kan komma till dig först när du inser att du är ensam och att du måste vara ensam och att du måste stå ansikte mot ansikte med verkligheten som den är. Dessa transitära, inbillade nallebjörnar är bara fantasier, de kan inte hjälpa dej. Om något kommer att hända, så händer det; nallebjörnen kan inte beskydda dig. När döden kommer, så kommer den. Du anropar gud igen och igen; men något beskydd kan du inte få . Den du anropar finns inte, du ropar bara för att du är rädd. Ropar du högt, så inger det dej kanske ett visst mod. Kanske när du ber… att bönen inger dig ett visst mod, men det finns ingen gud som kan besvarar din bön. Det finns ingen där som kan svara på din bön. Men idén om att det finns någon där som kan besvara din bön kanske gör att du känner dig lite mer lättad och avspänd.

En gång fick jag syn på Mulla Nasrudin i hängiven bön. När han hade avslutat sina böner, sin namaj, frågade jag honom:

- Mulla, det måste finnas något problem. Du bad så intensivt. Vill du vara vänlig och svara på en enkel fråga : Har din bön någonsin besvarats ?

Han svarade:

- Jo, på ett eller annat sätt.

Men om bönen besvaras på ett eller annat sätt, vad är det då för poäng med den? Jo, ibland sammanfaller den med fakta, ibland sammanfaller den inte med fakta. Men din bön gör ingen skillnad för dessa fakta. Den må göra lite skillnad i dina tankar, men i verkligheten gör den ingen skillnad.

Den rädslo-orienterade religionstypen är en förbudsreligion: låt bli! Gör inte det ena, gör inte det andra - eftersom rädslan är negativ. Alla tio guds bud bygger på rädsla, gör inte det här, gör inte det där - som om religion inte handlade om något annat än att låta bli saker. Gör inte det här, gör inte det där : du stänger in dig själv i säkerhet och trygghet, tar aldrig några risker, färdas aldrig längs riskabla vägar.

Det vill säga : du tillåter aldrig dig själv att vara levande. Precis som den första religionstypen präglas av dumhet och fanatism, så är den andra religionstypen negativ. Den gör dig stelt nervös och spänd. Den är barnslig, omogen. Den innebär ett sökande efter trygghet som inte kan finnas någonstans, för livet finns till i osäkerheten. Gud finns till som osäkerhet, fara och risktagande.

Nyckelordet för den rädslo-orienterade religionen är helvetet, och naturligtvis förträngning, ständig förträngning: låt bli det där! Den andra sortens personlighetstyp oroar sig alltid för vad man får äta, vad man inte får äta; om man ska älska en kvinna eller inte älska en kvinna. Om man ska bygga ett hus eller inte bygga ett hus. Men vad du än förtränger så blir du aldrig fri från det; i själva verket kommer du mer och mer i dess våld. Därför att när du förtränger någonting så tränger det djupare in i ditt undermedvetna. Det tränger djupt ned till dina rötter och förgiftar hela din varelse.

Jag har hört:

Det var en gamling som gick på bio för första gången. Han var känd för att vara mycket religiös, en man som brukade be sina böner regelbundet och uppfylla alla sina förpliktelser. Han hade aldrig, så vitt bekant, dragits in i några problematiska situationer. Det var kort sagt en väldigt enkel man, men inuti var han inte lika enkel. I ett avsnitt av filmen rusar ett gäng välsvarvade flickor över filmduken. De passerar ett järnvägsspår, kommer fram till en swimmingpool och börjar ta av sig kläderna för att kasta sig i. De har tagit av sig sina skor, strumpor, blusar, kjolar och ska just börja med... då ett passerande godståg plötsligt dånar fram över filmduken och skymmer sikten. När det har gått förbi visar nästa scen flickorna som plaskar i vattnet.

Gamlingen såg föreställningen om och om igen. Till slut var det en vaktmästare som klappade honom på axeln. "Du tänker visst aldrig gå hem?", frågade han. "Inte än på ett tag skulle jag tro", sa gamlingen. "Någon gång måste ju det där förbaskade godståget vara försenat".

Djupt inom dig kommer du alltid att bära med dig det förträngda. Du må följa religionen som ritual, men den kan aldrig omfatta ditt hjärta.

Jag har hört en anekdot :

I århundraden utsattes Europas judar för organiserade förföljelser, så kallade pogromer. Dessa pogromer inträffade så ofta att judarna utvecklade en sorts svart humor kring dem. I en liten stad i Polen bröt sig soldater in i huset hos Ostrovoski och hans familj. Där bodde han tillsammans med hustru, tre döttrar, två söner och sin väldigt gamla och religiösa mor. Hon var känd i trakten nästan som ett helgon.

"Ställ upp på led!", skrek den befälhavande sergeanten. "Vi ska misshandla alla män och våldta alla kvinnor!"

"Vänta!", bönföll Ostrovoski. "Ni kan spöa upp mig och mina söner, förnedra min fru och mina döttrar. Men jag ber er: våldta inte min mor. Hon är 75 år gammal och väldigt religiös.

"Håll klaffen!", skrek den gamla kvinnan. "En pogrom är en pogrom!"

Kom ihåg: att förtränga är ingen väg till frihet. Att förtränga är sämre än att leva ut, för genom utlevelse måste en människa förr eller senare bli fri. Men genom förträngning fortsätter man att alltid vara besatt av det förträngda. Bara livet kan ge dig frihet. Ett levt liv leder till frihet, ett olevt liv fortsätter att locka och tankarna fortsätter att vandra kring det som du har förträngt.

Smulovitz, åttiotre år gammal och änkeman, vägrade att låta sig placeras på ett ålderdomshem, vilket som helst, i Miami Beach. "Jag äter ingenting alls", förklarade han för sin son, "om inte maten är strikt koscher". Sonen sökte i veckor och fann till slut ett ställe som serverade måltiderna i enlighet med de judiska dietlagarna. Han skrev in sin far på hemmet, i trygg förvissning om att denne nu skulle få äta enbart koschermat.

När han tre dagar senare kom på besök fick han veta att den gamle mannen hade lämnat ålderdomshemmet och skrivit in sig på Fontainbleau Hotel. Sonen rusade över till hotellet, hämtade ut rumsnyckeln, skyndade upp för trapporna, öppnade dörren och där låg hans far i sängen med en yppig blondin. Båda var spritt språngande nakna.

"Pappa, hur kan du?", frågade den perplexa sonen.

"Vad bråkar du för", sa den gamle, "jag äter ju inte".

Människor som lever genom ritualer, på grund av rädsla, kan undvika en sak, men då fastnar de i någonting annat, eftersom insikten inte är deras egen. Den beror bara på rädslan; rädslan för helvetet.

En verklig religion ger dig frihet från rädsla: låt detta vara kriteriet. Om religionen ger dig rädsla, så är det inte verklig religion.

3. Girighetens religion

Den tredje religionstypen kommer ur girigheten. Detta är en handlingens religion. På samma sätt som den rädslo-orienterade är en "låt bli!"-religion, är girighetsreligionen en handlingens religion: "gör så!". Och på samma sätt som den rädslo-orinterade religionen har helvetet till nyckelord, så är himmelriket girighetsreligionens nyckelord. Allting ska göras på ett sådant sätt att världen - den andra världen - är fullständigt säkrad och din lycka bortom döden är garanterad. Gör så!- religionen, eller girighetsreligionen är formell, ritualistisk, ambitiös och begärsinriktad. Den är fylld av begär. Titta på muhammedanernas, de kristnas, eller hinduernas föreställningar om paradiset. Det må finnas gradskillnader, men det är mycket märkligt: dessa människor säger att allt vad du måste neka dej i detta livet, det lovar de att du ska få i himlen. Här ska du leva ett liv i celibat, bara för att vinna himmelriket där sköna apsaras, evigt unga kvinnor, som stannat vid 16 år, finns tillgängliga.

Muhammedanerna säger: "Drick inga alkoholhaltiga drycker. Men i himlen rinner floder av vin! Inget att oroa sig för".

Men detta verkar absurt. Om någonting är orätt så är det orätt. Hur kan det bli rätt och riktigt i himlen? Då måste Omar Khayam ha rätt. Han säger: "Om himmelriket överflödar av vin, då måste vi öva oss i att dricka här på jorden. För om vi kommer dit otränade, då blir det svårt att leva i paradiset. Låt det här livet vara en förberedelse, så att vi kan få en försmak och öva upp förmågan."

Omar Khayam verkar att vara den som är mest logisk. Faktum är att han driver med muhammedanernas uppfattning om paradiset. Den är dum. Hela idén är dåraktig. Men människor blir religiösa av girighet.

En sak är säker: vad du än samlar på dig här kommer att tas ifrån dig; döden kommer att ta bort det. Den girige vill alltså samla på sig något som döden inte kan ta ifrån honom. Men själva idén om att samla på sig, begäret efter att samla på sig, finns kvar. Nu samlar han på dygder. Dygden är valutan i den andra världen.

Han samlar på dygder för att kunna leva i lust i evigheters evighet i den andra världen

Den här sortens människa är i grunden världslig. Hans andra värld är ingenting annat än en projektion av den här världen. Och han handlar eftersom han har begär, han har ambitioner och han har maktlystnad. Men hans handlingar kommer inte från hjärtat. De blir en sorts manipulationer.

Mulla Nasrudin och hans unga son var ute och reste på landsbygden mitt i vintern. Det snöade och deras oxkärra gick sönder. Till slut kom de fram till en bondgård och blev inbjudna att stanna över natten. Huset var kallt och på vinden där de skulle få tillbringa natten var det som i en frysbox. Mulla Nasrudin klädde av sig i bara kalsingarna, dök ned i bolstrar av fjäder och drog filtarna över huvudet. Ynglingen kände sig lite skuldmedveten.

"Ursäkta mig, far", sa han. "Borde vi inte be vår aftonbön som vanligt innan vi går till sängs?"

Mullan kikade fram med ett öga under täcket. "Käre son", sa han. "Jag har bett böner i förväg och samlat på hög just för såna här tillfällen."

På det här viset försiggår saker och ting bara på ytan.

Girighet, rädsla och okunnighet finns bara i periferin.

Dessa är tre olika sorters religioner och de är alla hopblandade. Man kan inte finna en person som absolut och rent tillhör den första, andra eller tredje religionstypen. För varhelst det finns girighet, där finns det rädsla; där rädslan finns, där finns girigheten; och där girighet och rädsla existerar, där finns okunnighet - för de kan inte existera utan varandra. Så jag talar inte om renodlade typer. Jag delar in i olika klasser bara för att du ska kunna förstå klart. Annars förekommer de alltid hopblandade.

Dessa tre tillhör den lägsta sortens religion. De borde inte kallas religioner.

4. Logikens, beräkningens och förslagenhetens religion.

Så har vi den fjärde typen: logikens, beräkningens och förslagenhetens religion. Detta är både en "gör så!" och en "låt bli!"-religion : världslig, materialistisk, opportunistisk, intellektuell, teoretisk, skrifttroende och traditionell. Det är de skriftlärdes religion, den lärde akademikern som försöker bevisa guds existens genom logiken, som tror att livets mysterier kan förstås med huvudet.

Denna typ av religion skapar teologi. Den är ingen verklig religion, utan bara en mycket svag blåkopia. Men alla kyrkor grundar sig på denna typ av religion. När en Budda existerar i världen, eller en Muhammed, en Krishna eller en Kristus, då börjar skriftlärda, präster och studerade, intellektuellt förslagna och beräknande människor att flockas omkring dem.

De sätter igång och jobbar hårt : "Vad menar Jesus ?" De börjar skapa en teologi, en troslära, en dogm, en kyrka. De är mycket framgångsrika människor, eftersom de är väldigt logiska. De kan inte ge dig gud, de kan inte ge dig sanningen men de kan ge dig väldiga organisationer. De ger dig den katolska kyrkan, den protestantiska kyrkan. De ger dig storartade teologier, idel spetsfundigheter, ingenting av den verkliga upplevelsen; bara intellektuellt och huvudaktigt. Alla deras byggnader är som korthus som rasar ihop vid minsta vindpust. Hela byggnaden är som att försöka segla i en pappersbåt. Den ser ut som en riktig båt, den har samma form, men den är av papper. Den är dömd, den är dömd på förhand. Logiken är en pappersbåt. Och livet kan inte förstås genom logiken.

Jag har hört berättas om en amerikan:

En mycket välbärgad amerikan var övertygad om att ett kärnvapenkrig stod för dörren och han bestämde sig för att överleva det. Han köpte ett tunnland mark mitt ute i Arizonas öken och anställde en arbetsstyrka för att bygga sig ett hem fem kilometer under jordytan.

Bostaden skulle vara omsluten av trettio meter tjocka blyväggar och utrustad med en egen kraftstation som kunde leverera tillräckligt med elkraft för att ge honom ljus, värme och ren luft i minst tio år. För samma tidsperiod lagrade han ett förråd av djupfryst mat, vatten, cigarrer, sprit och vin samt ett stort lager av alla tänkbara lyxartiklar. Arbetet slutfördes på tre år, till en kostnad av fem hundra tusen miljoner dollar.

När skyddsrummets stolte ägare reste till öknen för att inspektera, blev han skjuten av en indiankrigare i ryggen med en pil.

Sånt är livet: du gör alla förberedelser, men en enda pil är nog för att göra slut på dej. Människan är väldigt bräcklig. Hur kan människans logik förklara verkligheten? Människan är så begränsad och hennes förståelse är så närsynt.

Nej, logiken är ingen väg. Ur logiken föds filosofi, men inte verklig religion

.

5. Intelligensens religion

Dessa fyra är vad vi vanligtvis känner till som religion. Den femte, sjätte och sjunde är de verkliga religionerna. Den femte är den religion som grundar sig på intelligensen; inte på logiken, inte på intellektet utan på intelligensen. Och det är stor skillnad på intellekt och intelligens. Intellektet är logiskt; intelligensen är paradoxal. Intellektet analyserar; intelligensen syntetiserar. Intellektet delar upp, skär i bitar för att förstå en sak. Vetenskapen bygger på intellektet; på dissektion, uppdelning och analys. Intelligensen sammanfogar, gör en helhet av delarna och detta tillhör den djupaste insikten; att delen existerar genom helheten, inte vise versa.

Och helheten är inte bara summan av delarna; den är mer än summan.

Till exempel : om du tar en ros och visar den för en vetenskapsman, en logiker, och säger till honom: "Jag vill förstå den här rosen". Vad kommer han att göra? Han kommer att dissekera den, han kommer att skilja ut alla beståndsdelarna som bygger upp blomman. Nästa gång du kommer dit är blomman försvunnen.

I blommans ställe finner du ett antal flaskor med etiketter. Beståndsdelarna har skiljts ut, men en sak är säker; det kommer inte att finnas någon flaska med etiketten "skönhet".

Skönheten är inte materiell och finns inte i delarna. Genast du dissekerat en blomma, så fort blommans helhet är borta, då är skönheten också försvunnen. Skönheten tillhör helheten, det är den grace som tillhör helheten. Den är mer än summan. Men nu finns bara delarna där. Du kan dissekera en människa; i samma ögonblick som du börjar dissekera försvinner livet. Då är det bara en död kropp, ett lik som du undersöker. Du kan ta reda på hur mycket aluminium som finns där, hur mycket järn och hur mycket vatten (kanske 80 %). Du kan utforska hela mekanismen, lungorna, levern, allting - men ett kommer att saknas: livet. Det som var mest värdefullt finns inte kvar. Den enda sak som vi verkligen ville förstå är borta, men allting annat finns där.

Nu har också vetenskapsmännen börjat uppmärksamma att när man tar ut blod ur en människas blodomlopp och undersöker det, så är det inte längre samma blod. Inuti en människas blodomlopp är det levande, pulserande av liv. Utanför är det dött. Det kan inte vara samma för dess gestalt har ändrats.

Man kan skilja ut rosens färg från blomman, men är det samma färg ? Den ser likadan ut, men innerst inne kan den inte vara likadan.

Var finns den levande, sköra livspulsen?

När färgen fanns i rosen var den i ett helt annat sammanhang och livet var närvarande. Den var full av närvaro; gud fanns där pulserande i rosens hjärta.

Delen finns där sedan man har tagit ut den, men man kan inte säga att den är lika dan. Det kan den inte vara eftersom delen ingår i helheten.

Intellektet dissekerar och analyserar.

Det är vetenskapens instrument.

Intelligensen är religionens instrument; den sammanfogar. Följaktligen har vi kallat den största andliga vetenskapen för yoga. Yoga betyder förenandets metodologi. Yoga betyder att sammanfoga saker. Gud är den största helheten, allting tillsammans. Gud är inte en person.

Gud är en närvaro, närvaron då helheten fungerar i en storartad harmoni - träden, fåglarna, jorden, solen, floderna, havet - allt tillsammans.

Denna samhörighet är gud. Genom att dissekera kan man inte nå fram till gud. Dissekera en människa; du kan aldrig finna den närvaro som gjorde henne levande. Dissekera världen; du kan inte finna den närvaro som är gud.

Intelligensen är metoden för att sammanfoga saker. En intelligent person har i högsta grad förmågan att syntetisera. Hon söker alltid efter en högre helhet, därför att meningen alltid finns i den högre helheten

Hon söker alltid efter någonting högre, där det lägre löses upp och fungerar som en del; fungerar som en ton i helhetens harmoni och ger sitt eget bidrag till helhetens orkester, utan att vara fristående från den. Intelligensens rörelse går uppåt, intellektets rörelse går nedåt. Intellektet går till orsaken.

Följ med noga nu; poängen är mycket subtil.

Intellektet går till orsaken, intelligensen går till målet. Intelligensen rör sig mot framtiden, intellektet rör sig mot det förflutna. Intellektet reducerar allt till den minsta gemensamma nämnaren.

Om du frågar vad kärlek är, kommer intellektet att säga att det inte är någonting annat än sex - den minsta gemensamma nämnaren.

Om du frågar vad bön är, kommer intellektet att säga att det inte är någonting annat än förträngd sexualitet.

Fråga intelligensen vad sex är för något, och den kommer att svara att det är själva fröet till bönen. Sex är möjlig kärlek. Intellektet förenklar till det lägsta och reducerar allt till lägsta möjliga nivå. Frågar du intellektet vad en lotusblomma är, svarar det att den är ingenting, bara en illusion; verkligheten är dy - därför att lotusblomman stiger upp ur dyn och återvänder till dyn. Dyn är det verkliga, lotusblomman är bara en illusion. Dyn består, lotusen kommer och går. Fråga intelligensen vad dy är för något och intelligensen kommer att svara: "dy har den inneboende möjligheten att bli till en lotusblomma".

Dyn försvinner och miljontals lotusblommor slår ut. Intelligensen går mot det högre och högre och högre och all strävan handlar om att nå existensens yttersta höjdpunkt. Därför att saker och ting kan förklaras bara utifrån det högre, inte genom det lägre. Man kan inte förklara genom det lägre, man bortförklarar. När för mycket tonvikt läggs vid det lägre, då går all skönhet, all sanning och allt gott förlorat. Allting som har någon mening går förlorat. Sen börjar man ropa:" Var finns meningen med livet?."

I västerlandet har vetenskapen förstört alla värden och reducerat allting till materia. Nu oroar sig alla över vad som är meningen med livet, för mening tillhör den högre helheten.

Du är ensam och du undrar: " Vad är meningen med livet? ".Så blir du förälskad i en kvinna, och en viss mening uppstår. Nu har två blivit ett : en aning högre. En ensamstående man är lite lägre än ett par. Ett par är lite högre. Två delar har förenats till ett. Två motsatta krafter har blandats, den kvinnliga och den manliga energin. Nu är det mera som en cirkel.

Därför har vi i Indien begreppet ardhanarishwar. Shiva avbildas som till hälften kvinna och till hälften man. Begreppet ardhanarishwar säger att mannen är en halva, och kvinnan är en halva. När en man och en kvinna möts i djup kärlek, då uppstår en högre verklighet, helt klart större, mer komplex eftersom det är två energier som möts.

Så föds ett barn, och nu finns det en familj - mer mening. Nu känner fadern mening med sitt liv : barnet måste fostras. Han älskar barnet, han arbetar hårt, men arbetet är inte arbete längre. Han arbetar för sitt barn, för sin älskade, för sitt hem. Han arbetar, men arbetets slitsamhet är borta. Han släpar sig inte längre fram. Trött efter dagens arbete dansar han ändå hemåt. När han möter leendet i barnets ansikte känner han sig oerhört lycklig. Familjen är en högre enhet än ett par, och så vidare på samma sätt. Och gud är ingenting annat än alltings gemenskap, den största av alla familjer.

Det är därför som jag kallar dessa orangeklädda människor min familj *). Jag skulle vilja att ni försvinner i helheten. Jag skulle vilja att ni absorberades så fullt ut av helheten, att ni förblir individer, men att ni blir del av en större enhet, större än ni själva. Mening uppstår genast, så fort du tar del av en större helhet. När en poet skriver en dikt uppstår mening - för poeten är inte ensam; han har skapat något.

När en dansare dansar, då uppstår mening.

När en mor föder ett barn uppstår mening. När du är för dig själv, avskuren från allting annat, isolerad som en ö, då saknar du mening. I förening med andra blir du meningsfull. Ju större helhet, desto större mening.

*)Not: Oshos lärjungar gick orange och rödklädda på 1970-talet, när denna text tillkom.

Därför påstår jag att gud är den största helhet man kan föreställa sig, och utan gud går det inte att uppnå den högsta meningen. Gud är ingen person; gud sitter inte någonstans. Såna idéer är bara korkade. Gud är tillvarons totala närvaro, själva varat, själva grunden för varat.

Gud existerar överallt där det finns förening; där det finns yoga, där träder gud in i tillvaron.

Du är ute och går i din ensamhet och gud sover djupt, då får du syn på någon och ler, gud väcks till liv, den andra har kommit med i bilden. Ditt leende är inte isolerat, det är en bro. Du har lagt ut en bro mot den andra. Den andra har också svarat med ett leende. Mellan er båda uppstår den rymd som jag kallar gud, en liten skälvning.

När du kommer till ett träd, och du sitter ner vid sidan av trädet, fullständigt omedveten om trädets existens, då sover gud djupt. Så plötsligt ser du på trädet, och en våg av känslor för trädet och gud har trätt fram. Där det finns kärlek, där finns gud; där det finns gensvar, där finns gud. Gud är utrymmet , det finns där det finns förening. Därför säger jag att kärleken är guds renaste möjlighet, därför att den är den mest subtila föreningen av energier.

På grund av detta insisterar de gudshängivna baulerna på att kärleken är gud. Glöm gud, det räcker med kärleken. Men glöm aldrig bort kärleken, för bara gud räcker inte. Intelligens är urskiljningsförmåga, insikt. Nyckelordet är sanning; sat. En människa som använder intelligensen rör sig mot sat, sanningen.

6. Meditation

Högre än intelligensen är den sjätte religionstypen.

Jag kallar den meditationens religion.

Meditation är uppmärksamhet, medvetenhet, spontanitet; det som de gudshängivna baulerna *) kallar sahaja manush, den spontana människan. Friheten är icketraditionell, den är radikal, revolutionär, individuell. Nyckelordet är chit, medvetenhet. Intelligensen är fortfarande den högsta formen av intellekt. Intelligensen är den renaste formen av intellekt. Det är en och samma stege: intellekt är när man klättrar nedåt på stegen, intelligens är när man klättrar uppåt.Men det är samma stege.

I meditation kastar man stegen. Nu är det slut med all rörelse längs stegen, både uppåt och nedåt. Nu är det slut med all rörelse - men inombords finns ett tillstånd av stillhet, ickerörelse, ett försjunkande i och drunknande ner i sig själv. Intellektet riktar sig mot det andra ; intelligensen riktar sig också mot det andra. Intellektet sönderdelar det andra, intelligensen sammanfogar det andra, men båda riktar sig mot det andra.

Så om du förstår mej rätt, kallar jag inte de fyra första religionstyperna för religion. De är pseudoreligioner. Verklig religion börjar med den femte religionstypen och den är den lägsta, men verklig.

Den sjätte religionstypen är meditationens, medvetenhetens religionstyp, chit. Man försjunker helt enkelt i sig själv. Man släpper alla riktningar, släpper alla dimensioner. Man försöker helt enkelt att vara sig själv, man försöker helt enkelt att bara vara. Där finner vi Zen, i den sjätte religionstypen. Själva ordet "Zen" betyder dhyana, meditation.

*)Not: Baulerna är en gudshängiven sekt i Bengalen som tillber gud med extatisk dans och sång. Denna text utgör en bakgrund till att sätta in deras religion i ett större sammanhang

7. Sällhetens religion

Sedan kommer den högsta religionstypen, den sjunde : extasens religion, samadhi. Precis som den femte religionstypen har nyckelordet sat, sanning, och den sjätte typen, meditationsreligionen, har nyckelordet chit, medvetenhet, så har den sjunde, den högsta, anand, sällhet, extas. Detta är nyckelordet: sat-chit-ananda. Sanning, medvetenhet, extas. Baulerna*) tillhör den sjunde typen - glädjens, firandets, sångens och dansens, extasens religion - anand. De gör meditationen enormt glädjefylld - för den som är meditativ kan också bli sorgsen. Man kan vara meditativ och bli väldigt tyst och stilla och gå miste om sällheten. För meditationen kan göra dej tyst och alldeles stilla, men om inte dansen föds där, då är det något som fattas. Stillhet, frid är gott och mycket vackert, men det är ändå något som saknas ; sällheten saknas. När friden börjar dansa då är den sällhet, lycksalighet. När friden blir aktiv, överflödande, då är den sällhet. När lycksaligheten är inkapslad i ett frö, då är den frid.

Och när fröet har grott och inte bara det, utan när trädet står i blom, och blommorna har slagit ut och fröet har blivit blomma, då är det samadhi.

Det är den högsta formen av religion.

Stillheten måste dansa och tystnaden sjunga.

Och om inte ditt innersta förverkligande blir till ett skratt,

då är det ännu något som fattas.

Något återstår som måste göras.

Och om inte din inre frid blir till en dans

Och din inre tystnad till en sång

Om inte din innersta uppenbarelse blir till skratt

Då fattas fortfarande något. Då återstår ännu något att göra

Not 1) Att biblioteket förstördes av muhammedaner är en kristen skröna som spreds under korstågstiden på 1200-talet. Sanningen är att :Ärkebiskop Theofilus("vän av Gud") som var en fanatisk motståndare till hedendom lät bränna upp Serapistemplet och biblioteket år 389.

Efterskrift:

Biblioteket i Alexandria var det första offentliga biblioteket och tillhörde forskningsanstalten Museion, grundat år 200 f.kr. Här bedrevs pionjärforskning i litteraturvetenskap och grammatik. Biblioteket ska ha hyst originalen till de klassiska grekiska filosofernas och författarnas verk. Man sysslade med att bevara och mångfaldiga den klassiska forntidslitterauren. Alexandria var under 3-400-talet centrum för högre strävanden på den högre kulturens område, medelpunkt för handel och kontakter med Österlandet och strävan att förena österländsk religion och grekisk filosofi (Nyplatonikerna).

Ärkebiskop Theofilus ("vän av Gud") var en fanatisk motsåndare till hedendom som lät bränna upp Serapistemplet och biblioteket år 389.

Den kristna statskyrkan som skapades av kejsaren Konstantin på 300-t var uttalat fientlig mot vetande och bildning, och mot kvinnokönet -

man förstörde filosofernas texter, t.ex. Epikuros, stängde Platons Akademi och Aristoteles Lyceum. Man avskaffade Quintillianus romerska skolväsende och förföljde filosofer, vetenskapsmän skollärare och var fientlig mot kvinnor m. hänvisning till kunskapens träd och syndafallet.

Kyrkofäderna Augustinus, Hieronymus och Ambrosius har liknats vid katolska kyrkans Hitler, Goebbels och Himmler. Man förfalskade Jesusord och förordade våld och religionskrig - hela världen skulle påtvingas kristendomen, de som motsatte sig skulle utrotas. Katolska kyrkan hade/har en avdelniing för nytillverkning av historiska dokument.

Medan endast c:a 2000 kristna dog som martyrer före statskyrkans tid har c:a 25 miljoner människor dödats i kristendomens namn, och ytterligare c:a 12 miljoner dödats vid kristendomens erövring av Nord- och Sydamerika. "Heliga krig" tycks vara en kristen skapelse.

Källor: Nordisk familjebok. David Icke: Robotarnas Uppror.

Peter de Rosa, Arthur Findlay

Translated Översatt av Jayant och Devadas

Below the original text in English as OSHO spoke it :

”Peace has to dance

and silence has to sing.

And unless your innermost realization

becomes a laughter,

something is still lacking.

Something still has to be done.”

RELIGION is a very complex phenomenon. Its complexity has to be understood.

There are seven types of religions in the world.

The first type is ignorance-oriented.

Because people cannot tolerate their ignorance, they hide it. Because it is difficult to know that one does not know, it is against the ego, people believe. Their belief systems function to protect their egos. They are helpful, but in the long range they are very harmful. In the beginning they seem to be protecting, but finally they are very destructive. The very orientation is in ignorance.

Religion is light, religion is understanding, religion is awareness, religion is authenticity. But a major part of humanity remains in the first type of religion. It is simply to avoid the reality, to avoid the gap that one feels in one's own being, to avoid the black hole of ignorance.

The people of the first type are the fanatics. They cannot even tolerate that there can be other sorts of religions in the world. Their religion is THE religion. Because they are so afraid of their ignorance, if there is some other religion also then they will become suspicious, then doubt will arise. Then they will not be so certain. To gain certainty they become very stubborn, madly stubborn. They cannot read others' scriptures, they cannot listen to other nuances of truth, they cannot be tolerant to other revelations of God. THEIR revelation is the only revelation, and their prophet is the only prophet. Everything else is absolutely false. These people talk in terms of absolute, while a man of understanding is always relative.

These people have done great harm to religion. Because of these people, religion itself looks a little stupid. Remember not to be a victim of this first sort. Almost ninety percent of humanity lives in this first sort of religion, and that is in no way better than irreligion. Maybe it is worse -- because an irreligious person is not fanatic. An irreligious person is more open, at least ready to listen, ready to talk things out, ready to argue, ready to seek and inquire. But the first type of religious person is not even ready to listen.

When I was a student in the university I used to stay with one of my professors. His mother was a very devout Hindu; completely uneducated, but very religious.

One day on a cold winter night, fire was burning in the room in the fireplace, and I was reading RIG VEDA. She came by the way and she asked, "What are you reading so late in the night?" Just to tease her, I said, "This is the Koran." She jumped over me, took away the RIG VEDA and threw it in the fireplace and said, "Are you a Mohammedan? How do you dare to bring the Koran in my house!"

Next day I told her son, my professor, that, "Your mother is a Mohammedan" -- because this sort of thing has only been known to be done by Mohammedans.

Mohammedans burnt one of the greatest treasures of the world, the library of Alexandria. The library was the greatest in the ancient world. The fire continued for almost six months, the library was so big. It took six months for it to be burnt down completely. And the man who burnt it was a Mohammedan, Calipha. His logic is the logic of the first type of religion. He came with a Koran in one hand and with a burning torch in the other, and he asked the librarian, "I have a simple question. In this big library, millions of books are there...."

Those books contained all that humanity had learned up to that time, and it was really more than we know now. That library contained every information about Lemuria, Atlantis, and all the scriptures of Atlantis, the continent that disappeared into the Atlantic. It was the ancient-most library, a great preserve. Had it still been, humanity would have been totally different -- because we are rediscovering many things which had already been discovered.

This Calipha said, "If this library contains only that which is contained in the Koran, then it is not needed; it is superfluous. If it contains more than is contained in the Koran, then it is wrong. Then it has to be destroyed immediately. Either way it has to be destroyed. If it contains the same as the Koran, then it is superfluous. Why manage such a big library unnecessarily? The Koran is enough. And if you say that it contains many more things than the Koran, then those things are bound to be wrong, because the Koran is THE truth."

Holding the Koran in one hand, he started the fire with the other hand -- in the name of the Koran. Mohammed must have cried and wept that day in heaven, because in his name, the library was being burnt. This is the first type of religion. Always remain alert, because this stubborn man exists in everybody.

I was reading just the other night....

The two old codgers had equal reputations for being stubborn. When they encountered each other in situations where one had to give in, a third party usually had to settle the issue. One day the old fellows, each driving a large load of hay, met on a narrow lane. Both determined not to give an inch.

Finally one said to the other, "I am prepared to stay here as long as you want to wait." He took out his newspaper and began to read. The other filled his pipe and smoked contentedly. After half an hour of silence he leaned forward and called out to his neighbor, "Would you mind letting me read the paper when you are through?"

THIS stubborn man exists in everybody, and this is the lowest type of man. It exists in Hindus, it exists in Mohammedans, it exists in Christians, Buddhists, Jains -- it exists in everybody

And everybody has to be aware not to get caught. Only then can you rise to higher sorts of religion.

The problem with this first type of religion is that we are almost always brought up in it. We are conditioned in it, so it becomes almost normal. It looks normal. A Hindu is brought up with the idea that others are wrong. Even if he is taught to be tolerant, that tolerance is of one who knows towards others who don't know. A Jain is ABSOLUTELY brought up with the belief that only he is right; others are all ignorant, stumbling, groping in darkness. This conditioning can become so deep that you may forget that this is a conditioning, and that you have to go above it.

Mulla Nasrudin was telling a friend his future through palmistry. He said, "You will be poor and unhappy and miserable until you are sixty."

"Then what?" asked the man hopefully.

"By that time," said Nasrudin, "you will be used to it."

That's the problem: one can become used to a certain conditioning, and one can start thinking as if it is one's nature, or as if it is the truth. So one has to be very alert and watchful to find this lowest possibility in oneself and not get caught in it.

Sometimes we go on working hard in transforming our lives, and we go on believing in the first type of religion. The revolution is not possible -- because you are trying something which is so low that it cannot be really religious. The first type of religion is just religion in name; it should not be called religion.

One man was saying to another, "My son-in-law, the doctor, has been treating a patient for yellow jaundice for twenty years. He just found out the man was Chinese."

"Ain't that something?" said the other man.

"What is terrible is, he cured him."

Twenty years treating a man for yellow jaundice -- he may be a Chinese, but how long can he protect himself? If continuously you work on yourself with a wrong attitude, your nature starts yielding. You start functioning the way you want to function. Yes, the habit can become second nature. Unfortunately, sometimes it becomes first nature, and nature is completely forgotten.

The characteristic of the first sort of religion is imitation. It insists on imitation: imitate Buddha, imitate Christ, imitate Mahavir, but imitate. Imitate somebody. Don't be yourself, be somebody else. And if you are very stubborn you can force yourself to be somebody else.

You will never be somebody else. Deep down you cannot be. You will remain yourself, but you can force so much that you almost start looking like somebody else.

Each man is born with a unique individuality, and each man has a destiny of his own. Imitation is crime, it is criminal. If you try to become a Buddha, you may become an imitation Buddha. You may look like Buddha, you may walk like Buddha, you may talk like Buddha, but you will miss. You will miss all that life was ready to deliver to you. Because Buddha happens only once. It is not in the nature of things to repeat. God is so creative that He never repeats anything. You cannot find another human being in the present, in the past, or in the future, who is going to resemble you exactly. It has never happened. Man is not a mechanism. He is not like Ford cars on an assembly line; you can produce millions alike, exactly alike. Man is a soul, is individual. Imitation is poisonous. Never imitate anybody, otherwise you will be a victim of the first sort of religion, which is not religion at all.

Then there is the second type. The second type is fear-oriented.

Man IS afraid, the world IS a strange world, and man wants to be secure, safe. In childhood the father protects, the mother protects. But there are many people, millions of them, who never grow beyond their childhoods. They remain stuck somewhere, and they still need a father and a mother. Hence God is called the Father or the Mother. They need a divine Father to protect them; they are not mature enough to be on their own. They need some security.

One psychologist, Winnicott, has been working with a particular problem with small children for many years, and he has discovered many beautiful things. They are pertinent.

You may have watched small children with their teddy bear, or their toy, their special toy, or their blanket, or something that has a special personality to the child. The teddy bear...you cannot replace the teddy bear. You may say that you can find a better one, but that doesn't matter. There is a love relationship between the child and HIS teddy bear. His teddy bear is unique; you cannot replace it. It becomes dirty, it becomes smelly, rotten, but the child goes on carrying it. You cannot find a new one, a fresh one. Even parents have to tolerate it. Even they have to respect, because a child feels offended. If the parents are going to travel, they have to tolerate the teddy bear also; they have to treat it almost as a member of the family. They know this is foolish, but for the child it has significance.

What significance does the teddy bear have for the child? It is objective in a way. It is there, outside the child; it is part of reality. Certainly it is not just imagination, it is not just subjective; it is not a dream, it is there. But it is not totally there; many of the child's dreams are involved in it. It is object, objective, but much subjectivity is involved in it. For the child it is almost alive. The child has projected many things onto the teddy bear. He talks to the teddy bear, sometimes he becomes angry and throws it away, then says'I am sorry' and takes it back. It has a personality, almost human. Without the teddy bear he cannot go to sleep. Holding, hugging, he goes to sleep; he feels secure. With the teddy bear the world is okay, everything is okay. Without the teddy bear he is suddenly alone.

So the teddy bear exists in a totally new dimension which is neither subjective nor objective. Winnicott calls it 'the transitory realm': a little objective and a little subjective. Many children grow physically, but they never grow spiritually, and they need teddy bears all their lives. Your images of God in the temple are nothing but teddy bears.

So when a Hindu goes into the Hindu temple, he sees something which a Mohammedan cannot see. The Mohammedan can only see a stone statue. The Hindu sees something which nobody else can see; it is his teddy bear. It is objectively there, but not totally objective. Much subjectivity of the worshipper is projected on it; t functions as a screen.

You go to a Jain temple. You may be a Hindu, but in a Jain temple you will not feel any reverence arising in you. Sometimes you may even feel a little offended, because Mahavir, his statue, is nude, naked. You may feel a little offended. You may like to go out as soon as possible; you may not feel any respect. But then there comes a Jain with tremendous respect; it is his teddy bear, and he feels very protected.

So whenever you are in fear, you start remembering God. Your God is a by-product of your fear. When you are feeling good, unafraid, you don't bother. There is no need.

THE second type of religion is fear-oriented.

It is very ill.

It is almost neurotic -- because maturity only comes to you when you realize that you ARE alone, and you have to be alone, and you have to face the reality as it is. These transitory teddy bears are just of your imagination; they are not going to help. If something is going to happen, it is going to happen; the teddy bear cannot protect you. If death is going to happen, it is going to happen. You go on calling to God, but protection cannot come to you. You are calling nobody, you are simply calling out of fear. Maybe calling loudly gives you a certain courage.

Maybe praying...prayer gives you a certain courage, but there is no God to respond to it. There is nobody who is going to respond to your prayer. But if you have an idea that somebody is there to respond to your prayer, you may feel a little relieved, relaxed.

Once I saw Mulla Nasrudin praying very devoutly. When he had finished his NAMAJ, I asked him, "Mulla, there must be some problem; you were praying so deeply. Please answer my one question: is your prayer ever answered?"

He said, "Yes, one way or the other."

But if the prayer is answered one way or the other, what is the point of it? Yes, sometimes it coincides with facts, sometimes it does not coincide with the facts, but your prayer makes no difference to the facts. It may make a little difference in your mind, but it makes no difference in reality.

The fear-oriented religion is the religion of 'don't': don't do this, don't do that -- because fear is negative. The Ten Commandments are all fear-oriented -- don't do this, don't do that -- as if religion is nothing but avoiding -- don't do this, don't do that -- closing oneself in safety and security, never taking any risk, never moving on the dangerous path, in fact not allowing yourself to be alive. Just as the first type of religion is stupid, fanatic, the second type of religion is negative. It gives a certain stiffness, up-tightness. It is childish. It is a search for security which is nowhere possible, because life exists as insecurity. God exists as insecurity, danger, and risk.

THE key word for the fear-oriented religion is "hell', and of course, repression, continuous repression: don't do this. The second type of person is always afraid -- what to eat, what not to eat, whether to love a woman or not to love a woman, whether to make a house or not to make a house. And whatsoever you repress, you are never free of it; in fact, the more and more you are in its power. Because when you repress a thing it goes deeper into your unconscious. It reaches to your very roots and poisons your whole being.

I have heard....

An old-timer was seeing a movie for the first time. He was known to be a very religious man, a man who used to do his prayer regularly, fulfill all the duties, had never been known to get involved in any sort of problematic situations. He was, in short, a very simple man -- but not so simple inside. At one point in the feature, a bevy of shapely girls dashed across the screen. They crossed a railroad track, reached a swimming pool and began to disrobe for the plunge. They had taken off their shoes, stockings, shirts, skirts, and were beginning on...and a passing freight train sped across the screen and obscured the view. When it had passed, the next scene showed the girls frolicking in the water.

The old-timer saw the show again and again and again. At length an usher tapped him on the shoulder. "Are you not ever going home?" he asked.

"Oh, I reckon not yet for awhile," said the old-timer. "One of these times that darned train is going to be late."

Deep inside you will always carry whatsoever is repressed. You may follow the religion as ritual, but it will never become your heart.

I have heard an anecdote:

For centuries European Jews were the victims of organized persecution, called pogroms. These pogroms took place so often that Jews developed a sense of humor about them.

In a small town in Poland, soldiers broke into the house of Ostrovoski and his family. Living with him were his wife, three daughters, two sons, and his very aged and religious mother. She was known around almost as a saint.

"Line up!" shouted the sergeant in charge. "We are gonna beat up all the men and rape all the women!"

"Wait," pleaded Ostrovoski. "You can wallop me and my sons, abuse my wife and daughters, but please sir, I beg you, don't rape my mother. She is seventy-five years old and very religious."

"Shut up!" yelled the old woman. "A pogrom is a pogrom!"

Remember, repression is not a way towards freedom. Repression is worse than expression, because through expression a person is BOUND to become free one day or other. But through repression, one always remains obsessed. Only life gives you freedom. A lived life gives you freedom, an unlived life remains very attractive, and the mind goes on roaming around whatsoever you have repressed.

Smulovitz, aged eighty-three and widowed, refused to be placed in just any Miami Beach old-age home. "I won't eat anything," he declared to his son, "unless it is strictly kosher."

The son searched for weeks and finally found a place that served meals in accordance with the Jewish dietary laws. He placed his old father in the home, secure in the knowledge that his father would be eating only kosher food.

Three days later he came for a visit and learned that the old man had left and checked into the Fontainbleau Hotel. The boy rushed over to the hotel, got a key, went upstairs, opened the door, and there was his father in bed with a blonde. They were both stark naked.

"Poppa, how could you?" asked the bewildered boy.

"But look," said the old man, "I'm not eating."

People who live through rituals out of fear may avoid one thing, but they will fall into another -- because the understanding is not their own. It is just fear-oriented. It is hell they are afraid of.

A real religion gives you fearlessness: let that be the criterion. If religion gives you fear, then it is not really religion.

The third type of religion is out of greed.

It is a 'do' religion. Just as the fear-oriented is a 'don't' religion, the greed-oriented is a 'do' religion: do this. And just as the fear-oriented religion has the key word 'hell', the religion of greed has the key word 'heaven'. Everything is to be done in such a way that the world -- the other world -- is completely secure and your happiness beyond death is guaranteed.

'Do' religion or greed religion is formal, ritualistic, ambitious, desire-oriented. It is full of desires. See the Mohammedan concept of paradise, or the Christian concept of paradise, or the Hindu concept of paradise. Degrees may be different, but this is a very strange thing: all that these people say one has to deny oneself in this life, they go on providing in heaven in great quantities. You are to be celibate here just to achieve heaven where beautiful APSARAS, always young, stuck at the age of sixteen, are available. Mohammedans say, "Don't take any alcoholic beverage. But in heaven, rivers of wine! No need to be worried."

But this seems to be absurd. If something is wrong, it is wrong. How can it become good and right in heaven? Then Omar Khayam is right. He says, "If in heaven rivers of wine are available then let us practice here, because if we go unpracticed, it will be difficult to live in paradise. So let this life be a little rehearsal, so that we have the taste, and we have the capacity." Then Omar Khayam seems to be more logical. In fact, he is joking against the Mohammedan concept of paradise. It is foolish; the whole concept is foolish. But people become religious out of greed.

One thing is certain: that whatsoever you accumulate here will be taken away; death will take it away. So the greedy person wants to accumulate something which cannot be taken by death. But the accumulating idea, the desire to accumulate, remains there. Now he accumulates virtue. Virtue is the coin of the other world. He goes on accumulating virtue so he can live in the other world forever and forever, in lust.

This type of man is basically worldly. His other world is nothing but a projection of this world. He will do because he has desires, and he has ambition, and he has a power-lust, but his doing will not be of the heart. It will be a sort of manipulation.

Mulla Nasrudin and his young son were driving in the country one winter. It was snowing; their bullock-cart broke down. They finally reached a farm-house and were welcomed for the night. The house was cold and the attic in which they were invited to spend the night was like an icebox. Stripping to his underwear, the Mulla jumped into a featherbed and pulled the blankets over his head. The young man was slightly embarrassed.

"Excuse me, Dad," he said. "Don't you think we ought to say our prayers before going to bed?"

The Mulla stuck one eye out from under the covers. "Son," he said, "I keep prayed up ahead for situations just like this one."

Then things are just on the surface. Greed and fear and ignorance are just on the periphery.

These are three sorts of religions -- and they are all mixed together. You cannot find a person who is absolutely, purely of the first type or the second type or the third type. Wherever greed is, there is fear; wherever fear is, there is greed; and wherever greed and fear exist, there is ignorance -- because they cannot exist without them. So I am not talking about pure types. I am classifying simply so that you can understand well. Otherwise they are all mixed.

These three are the lowest types of religion. They should not be called religions.

Then there is the fourth type: the religion of logic, calculation, cleverness.

It is 'do' plus 'don't' religion: worldly, materialistic, opportunistic, intellectual, theoretical, scriptural, traditional. This is the religion of the PUNDITS, the learned scholar who tries to prove God through logic, who thinks that the mysteries of life can be understood through the head.

This type of religion creates theology. It is not really religion but just a very faint carbon copy of it. But all the churches are based on it. When a Buddha exists in the world, or a Mohammed, or a Krishna, or a Christ, then pundits and scholars and learned people, intellectually clever and cunning people, gather together around them. They start working hard: "What does Jesus mean?" They start creating a theology, a creed, a dogma, a church. They are very successful people because they are very logical people. They cannot give you God, they cannot give you truth, but they give you great organizations. They give you the Catholic Church, the Protestant Church. They give you great theologies, just clevernesses, nothing of the real experience; just intellectual, head-oriented. Their whole edifice is as if one is making a house of cards: a small breeze and the house is gone. Their whole edifice is such, as if one is trying to sail in a boat of paper. It looks like a real boat, the form is of a boat, but it is a paper boat. It is doomed, it is already doomed. Logic is a paper boat. And life cannot be understood through logic.

I have heard about one American:

A very wealthy American was convinced that an atomic war was just around the corner, and determined that he would survive it. He bought an acre of land in the middle of the Arizona desert and employed a labor force to build him a home five miles underground. It was to be encased in lead fifty yards thick, and equipped with its own power plant which would supply sufficient electricity to give him light, heat, and purified air for at least ten years. Frozen food, water, cigars, alcoholic refreshment, for the same period of time had to be provided, together with every conceivable aid to luxurious living. The job was completed in three years at a cost of five hundred thousand million dollars.

The proud owner went to the desert to inspect it, and a red Indian shot him in the back with an arrow.

That's how life is: you make all the arrangements and just one arrow is enough to finish you. Man is very fragile. How can man's logic understand reality? Man is so limited, his understanding is so short-sighted. No, there is no way through logic. Through logic a philosophy is born, but not real religion.

THESE four are ordinarily known as religion

.

The fifth, sixth and seventh are the real religions. The fifth is the religion based on intelligence; not on logic, not on intellect, but on intelligence.

And there is a lot of difference between intellect and intelligence.

Intellect is logical; intelligence is paradoxical. Intellect is analytical; intelligence is synthetical. Intellect divides, cuts into pieces to understand a thing. Science is based on intellect, dissection, division, analysis. Intelligence joins things together, makes a whole out of parts -- because this is one of the greatest understandings: that the part exists through the whole, not vice versa. And the whole is not just the sum of the parts, it is more than the sum.

For example, you can have a rose flower, and you can go to a scientist, to a logician. You can ask him, "I want to understand this rose flower"; what will he do? He will dissect it, he will separate all the elements that are making it a flower. When you go next you will find the flower gone. Instead of the flower there will be a few labelled bottles. The elements have been separated, but one thing is certain -- there will not be any bottle on which will be the label 'beauty'.

Beauty is not matter and beauty does not belong to parts. Once you dissect a flower, once the wholeness of the flower is gone, beauty is also gone. Beauty belongs to the whole, it is the grace that comes to the whole. It is more than the sum. Then only parts are there. You can dissect a man; the moment you dissect, life disappears. Then you know only a dead body, a corpse. You can find out how much aluminium is there and how much iron and how much water (eighty percent or something); you can find the whole mechanism the lungs, the kidneys, everything -- but one thing is not there: life. One thing is not there that was the most valuable. One thing is not there that we wanted to understand really, and everything else is there.

Now even scientists are becoming alert that when you take blood out of a man's bloodstream and you examine it, it is no longer the same blood. Inside the bloodstream of the man it was alive, throbbing with life. Now it is just a corpse. It cannot be the same because the gestalt has changed. You can take the color of the rose flower from it, but is it the same color? It looks the same but it cannot be the same. Where is that fragileness? Where is that aliveness, that throb of life? When it was in the rose flower it was in a totally different arrangement and life was present. It was full of presence; God was there beating in its heart. Taken out, the part is there but you cannot say the part is the same. It cannot be because the part exists in the whole.

Intellect dissects, analyzes. It is the instrument of science. Intelligence is the instrument of religion; it joins together. Hence, the greatest science of spirituality we have called Yoga. Yoga means the methodology to join. Yoga means to put things together. God is the greatest totality, all things together. God is not a person, God is a presence, the presence when the total is functioning in a great harmony -- the trees and the birds and the earth and the stars and the moon and the sun and the rivers and the ocean -- all together. That togetherness is God. If you dissect, you will never find God. Dissect a man; you cannot find the presence that was making him alive. Dissect the world; you cannot find the presence that is God.

Intelligence is the method to join things together. An intelligent person is very synthetical. He always looks for a higher whole, because the meaning is always in the higher whole. He always looks for something higher in which the lower is dissolved and functions as a part, functions as a note in the harmony of the whole, gives its own contribution to the orchestra of the whole but is not separate from it. Intelligence moves upwards, intellect moves downwards. Intellect goes to the cause.

Please follow it; the point is delicate.

Intellect goes to the cause; intelligence goes to the goal. Intelligence moves into the future, intellect moves in the past. Intellect reduces everything to the lowest denominator. If you ask what love is, intellect will say it is nothing but sex -- the lowest denominator. If you ask what prayer is, the intellect will say it is nothing but repressed sex.

Ask intelligence what sex is, and intelligence will say it is nothing but the seed of prayer. It is the potential love. Intellect reduces to the lowest; it reduces everything to the lowest. Ask intellect what a lotus is, and it will say it is nothing, just an illusion; the reality is the mud -- because the lotus comes out of the mud and again falls back into the mud. The mud is the real, the lotus is just an illusion. Mud remains, the lotus comes and goes.

Ask intelligence what mud is, and intelligence will say, "It is the potentiality of being a lotus." Then mud disappears and millions of lotuses flower.

Intelligence goes to the higher and higher and the higher, and the whole effort is to reach to the ultimate, to the pinnacle of existence. Because things can be explained only through the higher, not through the lower. You don't explain through the lower, you explain away. And when the lower becomes too important, all beauty is lost, all truth, all good. Everything that has any significance is lost. Then you start crying, "Where is meaning in life?"

In the West, science destroyed every value and reduced everything to matter. Now everybody is worried about what is the meaning of life, because meaning exists in the higher whole. See, you are alone; you feel, "What is the meaning of life?" Then you fall in love with a woman; a certain meaning arises. Now two have become one -- a little higher. A single man is a little. Lower than a couple. A couple is a little higher. Two things have joined together. Two opposite forces have mingled, the feminine and the male energies. Now it is more of a circle.

That's why in India we have the concept of ARDHANARISHWAR. Shiva is painted as half woman and half man. The concept of ARDHANARISHWAR says that man is half, and woman is half. When a man and woman meet in deep love, a higher reality arises: certainly greater, more complex, because two energies are meeting.

Then a child is born; now there is a family -- more meaning. Now the father feels a meaning in his life: the child has to be brought up. He loves the child, he works hard, but work is now no longer work. He is working for his child, for his beloved, for his home. He works, but the hardness of the work has disappeared. He is not dragging it. Tired of the whole day, he comes home dancing. Seeing the smile on his child's face, he is tremendously happy. A family is a higher unit than the couple, and so on and so forth. And God is nothing but the communion of all, the greatest family of all.

That's why I go on calling these orange people my family. I would like you to disappear in the whole. I would like you to be so absorbed in the whole that you remain individual, but you become part of a greater unity, bigger than you. Meaning arises IMMEDIATELY whenever you become part of a greater unity.

When a poet writes a poem, meaning arises -- because the poet is not alone; he has created something. When a dancer dances, meaning arises. When a mother gives birth to a child, meaning arises. Left alone, cut from everything else, isolated like an island, you are meaningless. Joined together you are meaningful. The bigger the whole, the bigger is the meaning. That's why I say God is the biggest conceivable whole, and without God you cannot attain to the highest meaning. God is not a person; God is not sitting somewhere. Those ideas are just stupid. God is the total presence of existence, the being, the very ground of being.

GOD exists wherever there is union; wherever there is Yoga, God comes into existence. You are walking alone; God is fast asleep. Then suddenly you see somebody and you smile; God is awakened, the other has come in. Your smile is not isolated, it is a bridge. You have thrown a bridge towards the other. The other has also smiled, there has been a response. Between you both arises that space I call God -- a little throb. When you come to the tree and you sit by the side of the tree, completely oblivious to the existence of the tree, God is fast asleep. Then suddenly you look at the tree, and an upsurge of feeling for the tree and God has arisen.

Wherever there is love, God is; wherever there is response, God is. God is the space; it exists wherever union exists. That's why I say love is the purest possibility of God, because it is the subtlest union of energies.

Hence the insistence of the Bauls that love is God. Forget God, love will do. But never forget love, because God alone won't do.

Intelligence is discrimination, understanding. Truth is the key word, sat. The man who moves through intelligence moves towards SAT, truth

.

Higher than intelligence is the sixth type of religion. I call it the religion of meditation.

Meditation is awareness, spontaneity, what the Bauls call SAHAJA MANUSH, the spontaneous man. Freedom -- it is non-traditional, it is radical, revolutionary, individual. The key word is CHIT, consciousness. Intelligence is still the highest form of intellect, intelligence is the purest form of intellect. The ladder is the same. Intellect is going downwards on the same ladder, intelligence is going upwards, but the ladder is the same. In meditation the ladder is thrown. Now, no more movement on the same ladder, neither upwards nor downwards. Now, no more movement, but a state of no-movement inside, a drowning into oneself, a sinking in.

Intellect is other-oriented; intelligence is also other-oriented. Intellect cuts the other, intelligence joins the other, but both are other-oriented. So if you understand rightly, the first four types of religion I don't call religion. They are pseudo-religions. Real religion starts with the fifth type, and that is the lowest, but REAL. The sixth type of religion is that of meditation, consciousness, CHIT. One simply moves into oneself. All directions are dropped, all dimensions dropped. One simply tries to be oneself, one simply tries just to be. That is where Zen exists, in the sixth type of religion. The very word 'Zen' means DHYANA, meditation.

Then comes the highest type of religion, the seventh: the religion of ecstasy, SAMADHI.

Just as the fifth type has the key word SAT, truth, and the sixth type, the religion of meditation, has the key word CHIT, consciousness, the seventh. the highest, has ANAND, bliss, ecstasy. That is the key word: SAT-CHIT-ANANDA, truth, consciousness, ecstasy.

The Bauls belong to the seventh type -- joy, celebration, song, dance, ecstasy -- ANAND. They make meditation tremendously joyful -- because a person can be meditative and can become sad. A person can be meditative and can become very silent and may miss bliss. Because meditation can make you silent, absolutely still, but unless dance happens in it, something is missing. Peace is good, peace is very beautiful, but something is lacking in it; bliss is lacking. When peace starts dancing it is bliss. When peace becomes active, overflowing, it is bliss. When bliss is enclosed in a seed it is peace. And when the seed has sprouted, not only that, but the tree has bloomed and the flowers have come and the seed has become a bloom, then it is SAMADHI. That is the highest type of religion.

Peace has to dance and silence has to sing. And unless your innermost realization becomes a laughter, something is still lacking. Something still has to be done.

Peace has to dance and silence has to sing.

And unless your innermost realization

becomes a laughter,

something is still lacking.

Something still has to be done.

This is the original words as OSHO spoke it

The master of storytelling and wisdom...

You can listen to the words spoken: seven times.

Download the audio files in english or/and swedish

Även översatt och inläst på svenska: lyssna sju gånger

Free from Free Academy www.friakademi.se